Det är bara fem år sedan som den förre Norrköpingsforwarden stod på toppen av sin karriär. Fortfarande ung men redan utsedd till en av de spelare som skulle leda svensk basket in i framtiden.
Förbundskaptenen Brad Dean plockade ut Anton Saks i A-landslaget, gjorde honom tämligen omgående till starter och när den då 21-årige forwarden gjorde 20 poäng mot på bortaplan mot Azerbadjan i EM-kvalet var succén total.
Det som skulle ha varit början på något stort blev istället slutet på något stort.
– Åren går jäkla fort, säger Anton Saks med ett snett leende samtidigt som han tittar tillbaka och reflekterar över det som varit.
Och då handlar det mesta om skador, timmar av rehab och två hälseneoperationer.
– Min senaste ligamatch gjorde jag våren 2013. Vi åkte ut mot Sundsvall i semifinalen. Det är 2,5 år sedan.
När startade ditt skadehelvete?
– Egentligen de två sista åren jag spelade med Norrköping. Det som började med ganska milda smärtor i hälsenorna blev till sist outhärdligt. Jag käkade Voltaren före varje träning, bara för att palla med och då är det inte roligt längre. Det blev överdrivet
Varför fick du problem?
– Det vet väl ingen helt säkert. Men det är bland annat utväxter i hälbenenen som gör att mina hälsenor inte löper fritt – det blir en sorts friktion. Sedan handlar det om för mycket träning – jag har till exempel varit med i de flesta juniorlandslag och hade under sju-åtta år aldrig en ledig sommar.
LÄS MER: Telefonsamtalet som fixade värvningen
När Anton Saks, efter slutspelet 2013, tog beslutet att göra något åt sina problem var tanken att bortavaron skulle bli kortvarig. Tvåmetersmannen sattes på en intensiv rehab och en mängd behandlingar. Men ett år senare hade inget hjälpt och Anton Saks började tvivla och tveka..
– Det var tufft när ingenting funkade. Då började jag fundera en del.
Men räddningen var inte långt borta. Under 2014 fick 26-åringen kontakt med läkaren och idrottskade-experten Bengt Gustavsson på Sofiahemmet som gav hoppet tillbaka.
– Han såg direkt vad det handlade om och sa han gjort tusen likadana operationer. Då kändes det bra direkt och sedan dess ha jag egentligen inte haft några problem alls.
Vi sitter på Luleå energi arenas läktare efter en av BC Luleås förmiddagsträningar. Det har gått en månad sedan Anton Saks flyttade till Luleå för spela med BC och samtidigt plugga ekonomi på Luleå tekniska universitet.
Han har mer och mer börjat komma in i sitt nya liv 100 mil norrut.
– Jag trivs kanon. Jag gillar Luleå och trivs jättebra med grabbarna i laget. Det är skönt att ha kommit till BC Luleå som, precis som Norrköping, är en proffsig klubb med ambitioner, säger Saks.
På planen har han tagit steg framåt för varje träning och match. Men att vara borta i över två år är inget som går obemärkt förbi.
– Ringrosten börjar försvinna men det saknas fortfarande tajming. Saker sker inte reflexmässigt och du tänker lite för mycket när det går fort. Men jag är fortfarande i det läget att jag är glad över att kunna spela.
Vilka förväntningar ska fansen ha på dig?
– Först lite tålamod. Men jag har höga krav på mig själv och är i Luleå för att prestera och leverera. Jag ska bidra.
Hur kul ska det bli med premiär på torsdag?
– Askul.