Snacka om citatmaskin...
Här är Jens Tillmans mest minnesvärda alster sedan förra säsongen tog slut.
”Bollen är rund, allt kan hända och jag hoppas att Zlatan vill spela”.
Inför matchen mot Visby.
”Vi tvingade dem till ändringar och tvingade dem till en coach som var illröd i ansiktet där ådrorna syntes och som står och skriker så det är fradga i mungiporna”.
Efter en träningsmatch i Tjeckien på försäsongen.
”Hon berättade att hon gillar att färga håret och undrade om det var okej här också. Så jag skickade över några gamla bilder från när jag spelade – det visade sig att vi hade exakt samma hårfärg. Nån sån här urtvättad, skabbig blå färg”.
Om en ny spelare som var orolig över hur hon och hennes många olika hårfärger skulle uppfattas i Luleå.
"Om hon ser sig om efter en annan klubb så slår jag in pannbenet på henne. (Skratt)"
Om Allis Nyström, efter Northlands andra raka SM-guld.
”Det har varit alldeles för mycket fix, trix, tjafs och jox”.
Om varför klubben och guldhjälten Miah-Marie Langlois gick skilda vägar.
”Jag kan bara säga grattis till mig själv, till Northland Basket och även till vår fantastiska publik att vi får se Allis i Northland Baskets matchtröja igen”.
En mästarcoach grattar sig själv när spelare skriver på.
”Du skulle se hur det ser ut. Fy fan. Det ser ut som en gravidmage. Det är skitkonstigt, som att jag är smal och sen tjock och sen smal. Jag ser ut som en tecknad figur. Jag fattade ingenting när jag såg det första gången, jag trodde att det var en hallucination”.
Om när det uppstod komplikationer två dagar efter en operation i magen.
”Nu har vi fixat det. Jag vet inte vad de gjort, jag har ganska långt bandage, men jag tror inte det är så stort sår”, säger Tillman när NSD når honom på Sunderby sjukhus.
Vad har de gjort?
– Jag har ingen aning.
Frågar du inte?
– Nej, för fan. Jag vill inte veta. De ringde halv åtta i morse, då blev jag inkallad. Sen hann jag inte ens säga att jag blir lite fladdrig av narkos innan jag somnade. Tror jag, i alla fall – jag kommer inte ihåg något mer innan jag vaknade upp.
Är du hemma nu?
– Ja. Snart.
Så du är kvar på sjukhuset?
– Lite grann... I tankarna är jag hemma.
Om den operation han behövde göra.
”Jag är 44 år nu men blir som en tioåring med mamma. Hon skämmer bort mig. Hennes stolthet är lite överdriven, men kul”.
Om sin relation till mamman.
”Om jag ska stå där uppe och skämmas så ska de andra också göra det. Då tänker jag fan dra med mig folk ner i fallet”.
Om varför han tvingade upp andra spelare och ledare när laget prisades på Norrbottens idrottsgala.