– Ja, det är sant, det är sant. Det är en kompis från Ängelholm som är uppe och hälsar på.
Vad hände?
– Vi satt och käkade, så började han såhär (gör hulkningsljud), han svalde helt fel. Jag bara "hur gick det där?". Då började han hosta, jag tittade på honom och frågade "ska jag göra någonting?". Då pekade han på magen och fick fram "heimlich, heimlich".
Så du gjorde Heimlich-manövern?
– Ja, jag bara "är det sant?". Han ställde sig upp så fick jag trycka på honom. Helt sjukt.
Då kom det ut någonting?
– Ja, det kom något, jag vet inte vad det var. Sen satte vi oss ner och bara: "Jaha, var var vi nu igen?". Ha ha, båda var i chock.
Han kunde inte andas över huvud taget?
– Nej, nej. Han sa att han fick ner luft, men han fick inte ut någon.
Har du gjort en Heimlich någon gång tidigare?
– Nej, nej. Man har ju sett det.
Gick det fort innan det fungerade?
– Ja, jag tryckte kanske tre gånger.
Det måste ha varit traumatiskt?
– Ja, det blev ju lite så. Samtidigt så kunde det inte bli det för att vi båda bara brast ut i garv efteråt.
Var inte han helt skärrad?
– Jo, litegrann. Men han är brandman så han är chocktålig.
Hur känns det att du klarade av att rädda livet på honom?
– Då var det inte så märkvärdigt "jaha, nu har vi gjort det" ungefär. Men nu i efterhand funderar man ju "shit, om det inte hade gått, skulle jag ha ringt 112 eller vad skulle jag ha gjort?".
Har ni pratat om det nu i efterhand?
– Ja. Ha ha.
Du bara skrattar.
– Ja, men det är fortfarande lite parodi. Jättekonstigt.
Nu blir det bara soppa framöver då?
– Ja, ja, det är bara flytande föda som gäller (skratt).