Han har stämplats som lat. Men på senare år har Johan Åkesson, 29, insett vad det handlar om. Och nu har han höjt seriositeten ytterligare.
Ett tydligt bevis på det är valet han gjorde inför spelarnas individuella veckor i somras.
Tre alternativ fanns att välja på.
4 Köra efter ett träningsprogram.
4 Spela basket.
4 Träna under fystränaren Simon Mäntyläs regi.
Nästan alla valde något av de två första alternativen – men inte Johan Åkesson. Lagkaptenen tog den hårda vägen.
– Egentligen är det en process som började när jag skadade mitt knä (säsongen 2009/10). Då fick jag tid att lära mig träna och jag byggde upp ett intresse för allt vad det innebär. Från mat till kosthållning och träning. Och sen spetsade jag till ännu mer i sommar, säger Johan Åkesson innan han fortsätter:
– Jag känner mig själv och det bästa för mig var att träna med Simon. Så då valde jag det. Och det var det ingen annan som gjorde, så jag fick sex veckor när jag tränade helt själv med honom två eller tre gånger i veckan.
”Det är hemskt...”
För några år sen kanske du inte hade valt att köra med Simon?
– Nä, jag tror inte det. Men man lär känna sina egna brister och sen handlar det om att välja om man ska följa med sina brister eller jobba emot dem. Det finns många bra vägar men det finns alltid en som är lite bättre, och då gäller det att ta den.
Du är 29 år...
– Det har tagit ett tag. Det är hemskt... Eller, hemskt vet jag inte om det är. Det är samtidigt jävligt intressant. Jag gjorde min första landslagssommar när jag gick i nian och sen var jag med i landslaget åtta somrar i rad. Jag fick aldrig riktigt tid att lära mig träna. Men just nu är jag nöjd som det är och nu gäller det att göra det bästa av det.
Jag har ju en bild av dig att du ska vara – eller snarare har varit – lat.
– Mm, den bilden har nog många. Men jag är inte lat. Jag har bara saknat kunskapen. Och den har jag fått lära mig nu.
Det är ju ett svaghetstecken för klubbar och landslag att du inte har fått den kunskapen tidigare.
– Det har inte funkat så innan. Nu när ungdomslandslagen är iväg får de samtidigt lära sig att sommarträna med allt vad det innebär. Det hade vi inte innan, och det är också en av anledningarna till att vi nu ser alla unga pojkar som är ute i Europa och spelar. Svensk basket har verkligen klivit upp och blivit jävligt bra. Det har varit lite fika och spela basket innan... Nä, det har det inte varit. Men det är stor skillnad nu.
Ratades inför EM
Resultatet har inte låtit vänta på sig. Förutom att vågen visar några kilo mindre har det varit en pånyttfödd Johan Åkesson i träningsmatcherna.
– Framförallt så orkar jag mer nu. Vi spelade fredag, lördag och söndag och jag spelade typ 25, 30 och 25 minuter. Och ändå var jag och körde ett stenhårt pass på gymmet dagen efter, utan att tveka. Det hade jag aldrig gjort innan.
Men trots att sommaren har gått i Johan Åkessons tecken och trots att han har imponerat under försäsongen har han redan hunnit med ett bakslag: Han blev inte uttagen till den första landslagssamlingen inför EM.
– Jag vet att jag hade en mindre bra säsong förra året men å andra sidan vet jag att det inte finns så många 2,10-killar på 115 kilo. Och dessutom var en av anledningarna till att jag valde att träna med Simon att jag skulle med i det där jävla landslaget. Målet var att när det blev läger skulle jag ge mig själv en chans att visa att jag kan vara med. Så när jag inte kom med blev det en jättestor besvikelse, och det kommer nog driva mig den här säsongen. Jag tycker jag hade förtjänat en chans att få visa upp mig. Men så blev det inte...
Vill vara skadefri hela säsongen
Nu vill den store centern blicka framåt – mot det som komma skall. Men det är omöjligt att inte ta upp fjolåret.
– Det blev en väldigt ryckig säsong. Vi kan säga hur mycket som helst om den, men det där har varit. Det är historia, säger Johan Åkesson.
Det visar hur ”bra” en säsong har varit, när man får dra ett streck över den.
– Ja, men det är faktiskt det enda man kan göra. Det var en konstig säsong med allt från Arcushallen till spelare ut och in. Vi lyckades inte få ihop det...men den är slut nu.
Ser du fram emot den här säsongen?
– Det ska bli så jävla roligt. Vi har mycket att jobba med och vi är ett jätteungt lag. Det är många som har haft biroller och haft många spelare att luta sig emot men som nu måste vara ”The Man”.
Din egen säsong då, ska du vara ”The Man”?
– Jag har som mål att vara skadefri och fortsätta vara vältränad. Jag vill hålla upp det här nya som jag har byggt upp.
Och gör du det...
– ...så hoppas jag att resten kommer.
Känns det som att det blir en nystart nu?
– Ja, det blir det verkligen. Fredrik (coach Joulamo) gjorde det tydligt i maj när man satt och hade möte med honom, att det är en ny sheriff i stan. Han hade redan ett schema upplagt hur intensiteten ska ligga på träningarna fram till slutspelet, hur många pass som ska vara individuella och hur många som ska vara lagpass fram till slutspelet. Han gjorde det väldigt tydligt.
Den planen kan jag tänka mig inte har funnits tidigare.
– Det är ingen plan vi har fått se i alla fall, så kan jag säga. Det är också en av Fredriks stora styrkor, att man får veta att vi gör det här för det ska bli så här. Och jag gillar coacher som har en tydlig plan och följer den och inte börjar sticka av så fort det vacklar lite. Då tror jag det blir bra och det tycker jag Fredrik visar att han inte tänker göra.