Luleå Basket är en hype som nu pågått i snart tre år och bara växer sig starkare och starkare. Till matcherna vallfärdar folket och tjejbasketen i Luleå upplever en sällan skådad boom där spelarna i mästarlaget är förebilder både på och utanför planen.
Det skulle vara lätt att slå sig till ro, klappa sig på magen och rapa lite förnöjt. Men alla, även Luleå Basket, måste se den stora bilden, ställa frågor och komma med krav på alla de klubbar som inte ids/orkar/kan leverera en produkt värd namnet.
Samtidigt som Luleå Basket kör över Norrköping, en klubb som bara för några år sedan var en maktfaktor i damligan, sitter klubbarna i södra Sverige utan mål, visioner och med noll proffsighet. Där nöjer man sig med att spela inför 52 personer bland ribbstolarna och ställa upp med rena flicklag där spelarna knapp gått ut gymnasiet.
På damligans upptaktsträff hörde jag till exempel en tränare på fullt allvar påstå att han hellre tränar ett bottengäng i ligan än leder ett lag som vinner varje match. Då förstår ni nivån på verksamheten som vill kalla sig elit.
Nej, för att Luleå Basket och Udominate ska kunna utvecklas och ta steg mot Europatoppen måste även konkurrenterna höja sig. På planen men inte minst vid sidan av den.
Annars blir den här eran i svensk dambasket bara en meningslös parantes i historien. Och det vill väl ingen..?