Alla dynastier har ett slut. Plannja Basket hade sin under tio år. Telge var för fyra-fem år sedan laget att slå i damligan.
De senaste tre åren har allt handlat om Luleå Basket. Tre raka guld, fullsatta läktare och en hype av sällan skådat slag.
Men som sagt: Inget varar för evigt.
Visst. Intresset kommer finnas. Läktarna lär fyllas. Organisationen står stabil.
Men något fjärde raka guld kommer inte det bli.
Det betyder inte att nye tränaren David Visscher satt ihop ett risigt lag. Det är kanske inte lika vasst som förra vintern men fullt dugligt och kommer utan tvekan räcka till en SM-finalplats.
Nej, Luleå Baskets problem hittar vi istället i Västerbotten. Där har Udominate lagt i överväxeln i sedelpressen och värvat ihop ett lag som vi aldrig sett maken till i svensk dambasket.
Där finns i dag tio spelare av högsta klass. Stjärnor som alla kan spela på en god Europanivå och som Luleå Basket omöjligt ska kunna matcha över tid.
Det enda som kan stoppa Udominate i dagsläget är de själva. Att alla dessa stjärnor blir griniga över konkurrensen och att speltiden inte blir som de önskat.
En annan fallgrop är förstås den begynnande ”svullskallen” som kan skönjas på sina håll från en klubb som faktiskt ännu inte vunnit någonting. Men det är bara halmstrån.
Den enda positionen som Luleå Basket är starkare än Udominate är på coachsidan. Att David Visscher är vassare, mer rutinerad och en större vinnare än Tamara Ruzic är odiskutabelt.
Men inte ens han kan göra underverk.