Northlands stjärnor – på delad hemmaplan

Det går helt enkelt inte att missa det gamla huset på stadsdelen Udden i Luleå. Den rosa färgen är syns långväga – trots att det ligger på en innergård. Lite undangömt.

Vid sidan av ytterdörren är tre handskrivna papperslappar med namnen Miah-Marie­ Langlois, Katie Bussey och Emily Correal fasttejpade. Då vet vi att vi kommit rätt.

– Välkommen, säger Emily Correal och visar vägen upp för en sliten trappa till övervåningen.

Det är där som Northland Baskets tre stjärnor bor och lever sina liv som basketproffs.

Alla tre har sitt eget lilla krypin där de kan smyga undan för lite privatliv. Köket är den naturliga samlings­platsen och i gemensamma vardagsrummet, som är något spartanskt möblerat, finns en säng, soffa, en sliten fåtölj, tv och av någon anledning en strykbräda.

– Jag är van vid det här livet, säger Katie Bussey som är veteranen i sammanhanget.

Förra säsongen bodde hon i samma hus tillsammans med Brittany Smart och Dajana Butulija. Den här säsongens huskompisar trivs hon lika bra med.

– Det är bra tjejer. Vi har hittat våra roller i hushållet och alla hjälper till med allt möjligt. Det viktigaste är att det är rent, säger Bussey med ett skratt.

För kanadensiskan Miah-­Marie Langlois är Northland Basket hennes första jobb som proffs i Europa. Att bo tillsammans med två lagkompisar är en trygghet.

– Det är skönt att alltid ha någon att prata med. Det finns alltid någon i huset som har koll på klockan så att vi inte kommer sent till träningen.

Emily Correal värvades till klubben mitt under säsongen i januari och blev direkt omhändertagen av sina två nya lagkompisar.

– Det har varit en stor trygghet, säger hon.

Någon baksida med livet ”sambolivet”?

– Det skulle väl vara om vi alla behöver bilen samtidigt (skratt).

Hur skiljer det sig att bo i Luleå och Sverige jämfört med alla andra ställen ni bott på?

– Luleå är unikt, säger Katie Bussey och slår ut med armarna.

– Ingen annanstans har laget en sådan support från människorna i staden. Alla bryr sig. Häromdagen satt vi och åt på en restaurang och vid bordet bredvid satt en äldre man som önskade oss lycka till i finalerna.

Ni är helt enkelt ­stjärnor?

– Ja. Många vet vem man är här i Luleå. Är jag och ­köper choklad kan det komma fram någon okänd människa och säga att ”det är inte så bra för ditt basketspelande, säger Mia-Marie Langlois med ett skratt.

Blir det aldrig långtråkigt? Det är inte så många matcher under en säsong i damligan?

– Om jag säger så här: man måste hitta sätt att roa sig själv. Det är tur att det finns internet och tv. Jag har försökt lära mig spela gitarr, Emily och Miah-Marie gillar att måla, säger Bussey.

Känns det här som hemma?

– Våra grannar som hyr ut huset till Northland är helt fantastiska och tar hand om oss hela tiden. De löser alla problem och vi känns som en del av deras familj. Efter varje match har de tejpat upp tidningsartiklar utanför dörren, säger Emily Correal som tillsammans med sin lagkompisar den här veckan lägger allt fokus på den första SM-finalen mot Udominate

Langlois:

– Jag var förstås inte med förra året men den här finalen känns annorlunda. Ett annat motstånd, helt andra roller i laget. Andra ”vibbar” helt enkelt. Nu handlar det om att fixa en bra show till alla fans.

Med start på lördag.