Det första SM-guldet som coach kom 2011 med Telge. Året därpå följde Jens Tillmans lag upp bedriften och försvarade titeln. Men det var i Northland Basket som han blev historisk på allvar – genom att föra en silverbefläckad klubb till ett historiskt SM-guld. Ett år har gått sedan dess och Tillman hoppas naturligtvis på en ny titel senare i vår.
– Det känns som vi har en chans att gå hela vägen, ävenom det är långt kvar. Vi börjar bli väldigt, väldigt trygga i det vi gör och vi har skapat en känsla av att det är upp till oss, säger Tillman inför den tredje semifinalen mot Sallén.
Vad är det då som gör Jens Tillman till en vinnande coach? Experterna (se enkäten till höger) pratar om hans speciella personlighet och hans sätt att göra stjärnor till lagspelare.
När NSD ber Tillman själv bedöma sin styrka som tränare svarar han:
– Att få spelarna att må bra, få dem att spela tillsammans, få dem att tycka det är roligt, få dem att vara avslappnade men samtidigt fyllda av energi. Hitta glädjen och passionen med att spela, att man gör det ihop och på ett roligt vis.
Hur gör du det?
– Det vet jag faktiskt inte. Jag är mig själv. Involverar dem i beslut. Det är trots allt de som är därute på planen, de är duktiga basketspelare, så jag använder deras kompetens lika mycket som min egen.
Jens Tillman, som bara har tränat damlag, tror inte att hans ledarstil skulle gå hem i ett herrlag.
– Jag uppfattar det som att tjejer vill göra saker mer tillsammans. När det gäller herrar – ger man dem lillfingret så sväljer de ofta hela handen.
Hur menar du?
– I ett tjejlag är det enklare med ett öppet klimat, killar försöker använda saker mer till sin egen fördel.
De är mer individuella?
– Ja, och det är ju så vi har haft det lite i år också. Att man tänkt mer på sin egen fördel. Då har vi ibland fått bli lite hårdare och tänkt lite annorlunda. Men nu har vi fått dem att förstå hur kul och roligt det kan vara att göra det här tillsammans.
Det var inför kvartsfinalerna mot Solna som Jens Tillman hade enskilda samtal med samtliga spelare i Northlands trupp. Det för att han tyckte att alltför många tänkte på jaget i stället för laget. Nu har det blivit bättre, menar han.
– Man har varit tvungen att lägga till lite mer mjöl och lite mer vatten på de här degklumparna, man har fått knåda dem lite mer, säger han.
Jens Tillman har, som de flesta vet, en lång karriär bakom sig som spelare. Han vann tre SM-guld med Plannja och var en stor profil i Luleå under 90-talet.
Men som spelare han hade inte velat ha sig själv – eller någon med liknande filosofi – som coach.
– Jag hade nog inte kunnat hantera det. Jag tyckte om att skjuta själv mycket, utan någon tanke på att det kanske inte var det bästa för laget. Just det där att tänka och offra av sitt eget spel, det är enklare för ett tjejlag. Det tror jag.
Hur tror du att spelarna uppfattar dig?
– Tillmötesgående, lyssnande, förstående. Ganska hård på vissa delar, men bara om de delar som handlar om att offra allt för laget. Det är det enda som jag kan bli arg på, om man inte gör det. Jag har nog aldrig skällt på någon så mycket som jag gjorde på Martina (Stålvant) häromdagen och det var enbart för att hon inte sköt när hon skulle skjuta. Det är bra för laget när hon skjuter, alltså ska hon skjuta.
Är du bäst i motgång eller medgång?
– I medgång. Jag är bra på att hitta balansen, förklara hur bra vi är samtidigt som jag påpekar hur viktigt det är att vi inte tappar, att vi inte ger upp. Jag analyserar varför vi har varit bra, sådana saker.
Hur är du i motgång?
– Lite tjurigare och gnälligare. Det kan få fel effekt, att spelare blir osäkra.
Vad är du mest stolt över när du tänker tillbaka på din tränarkarriär?
– Jag är väldigt, väldigt stolt över det första SM-guldet vi tog med Northland. Det var så stort för så många människor. Vi slutade aldrig tro på att det gick.
Något du känner att du misslyckats med som tränare?
– Det är ju jätte, jättemycket. I början av min karriär tog jag på mig för mycket skuld när det inte gick bra. Det är inte alltid mitt fel. Det är lika ofta spelarnas fel. Jag är ärligare nu. Jag skyller inte på spelarna, men jag skyddar dem inte heller.
Vad kan du bli bättre på?
– Tränardelen. Detaljer. Jag är ju inte så intresserad av om man ska passa höger eller vänster. Jag försöker omge mig med människor som bryr sig mer, ”Micke” (Johansson) är ju till exempel ett detaljfreak. Därför behöver inte jag vara det.
Varför har du lyckats vinna tre SM-guld som tränare?
– Tur är det nog inte. Det handlar om att jag kan få en grupp individer att göra det tillsammans. Att få stjärnspelare att jobba ihop och offra sitt spel för varnadra.