Det blev seger i den tredje finalen hemma mot Udominate och nu har Luleå Basket matchboll på onsdag.
Redan före match 3 fick klubben dubbla priser. Först fick guarden Julie Vanloo det nya priset som årets artist och efter det fick Josefin Vesterberg priset som årets forward.
– Ja, gud. Jag hade inte alls förväntat mig det. Jag blev lite tårögd och rörd givetvis. Men det var verkligen kul, säger Vesterberg.
Ni kan historien. Josefin Vesterberg skadade sig den 27 januari borta mot Visby. Några veckor senare konstaterades det att hon hade dragit av korsbandet och säsongen var över för Luleå Baskets bästa försvarsspelare.
– Jag blev ändå skadad i januari och att få priset för hela säsongen. Det betyder jättemycket. Förhoppningsvis har man gjort något bra under den tiden man har spelat.
Vesterberg är med och följer lagkamraterna på varje träning och match.
– Jag försöker stötta tjejerna så mycket som möjligt. Speciellt matcherna är jättejobbiga att se. Jättejobbigt att jag inte kan påverka på något sätt. Men på det lilla sätt jag kan påverka genom att hjälpa dem betyder förhoppningsvis någonting för dem. Sen att jag inte kan hjälpa dem på planen är en annan sak. Men det är inget jag kan göra nåt åt idag.
I slutspelet har lagkompisarna Martina Stålvant och Julie Vanloo hyllat henne med tröjor med texten ”Vi spelar för Josse”. Klacken sjunger om henne efter varje match.
– Det betyder så mycket. Man har jobbiga perioder och det kommer att komma perioder som är jobbiga också. Det betyder jättemycket allt stöd man har. Lagkamrater, familj, vänner, klacken och publiken. Det betyder jättemycket varje gång.
Du blir rörd varje gång?
– Ja, jag blir rörd varje gång. Jag är nära tårarna nu.
Det är en och en halv vecka sedan hon opererades i Jönköping och hon säger att hon nästan inte har någon smärta alls.
– Jag har hört att andra har haft ont och varit sängliggande. Jag har knappt haft nån smärta alls. Det får man verkligen vara glad för.
Luleå Basket tog ett stort steg mot guld i och med segern i den tredje finalen. På måndagen tog Vesterberg ett litet steg i sin väg tillbaka. Hon fick cykla i 15 minuter och göra lite övningar på gymmet.
– Idag har jag fått börja cykla och vara på gymmet lite med Lasse (Lundgren). Knäet har reagerat jättebra hittills och det ser jättebra ut. Sen vet vi inte hur det blir i framtiden. Det kan gå upp och ner. Hittills har jag reagerat bra och varje lite steg gör mig jätteglad. Får jag en ny övning, bara det betyder mycket. Man får vara glad för varje litet framsteg man gör.