Det är 8.10 kvar av tredje. Anna Barthold river ner sin sjunde retur. Bollen upp till Julie Vanloo, som stannar strax utanför trepoängslinjen.
Fram till dess hade Katie Bussey och Julie Vanloo, lagets två mest poängprofilerade guarder, kombinerat för totalt fem poäng. De hade tillsammans satt ett av sina nio försök från trepoängslinjen. De hade tappat fart, de hade krånglat, de hade sett direkt ängsliga ut.
Julie Vanloo tittade på korgen, släppte iväg bollen, såg den segla.
Bara garn.
Armarna upp i luften, pannan mot taket.
Fram till dess hade Luleå Basket gjort massor av misstag. Dunav är inte ett bra lag, inte i ordets rätta betydelse, de har ett par begåvade spelare och en oerhört atletisk center i Gennifer Brandon. De har en enda spelare – Dimitrova, 28 poäng – som tar trepoängsskott och sätter dem, de ska inte vara några större bekymmer för Luleå Basket.
Det ska inte ens vara några större bekymmer för Luleå Basket att vinna med de elva poäng som skulle säkra avancemanget till åttondel redan i kväll. Men det här laget lutar sig tungt mot sitt skytte. När det inte fungerar är det som att de tappar sin grundtrygghet, sin ständiga plan B – och då blir det nervöst.
Efter Vanloos skott förväntade jag mig någon slags förlösande effekt. Jag fick vänta förgäves.
Luleå Basket fortsatte spela bra försvar under korg, men Dimitrova fick skjuta ostörd alldeles för många gånger. Det blev en kamp, till slut, för att vinna matchen – inte för att vinna med den marginal som behövdes.
När ett lag har missat sitt ena mål är det oerhört lätt att missa det andra också, det var faktiskt nära men till sist hittade Julie Vanloo sitt skytte. Det var som att se Läderlappen massakrera Pingvinens hejdukar.
6.04 kvar: Bonk.
5.40 kvar: Schmack.
4.00 kvar: Whack.
Luleå Basket har tagit sig till en avgörande match om att gå vidare i Eurocup redan under sitt första försök. Det är väl godkänt – men från ett lag som skämt bort sin publik med mirakel efter mirakel förväntar jag mig mer än en godkänd insats. Jag vet ju hur bra de här spelarna är egentligen, hur fullständigt furiösa de kan vara när de fungerar som de ska, utan nerver och hjärnspöken.
Den här gången var det bara Anna Barthold och Josefin Vesterberg som kom upp i sin verkliga högstanivå.
Det räcker naturligtvis inte
Nu måste Luleå slå Istanbul för att ta sig vidare. Det är inte omöjligt – men med det här spelet kommer det inte att gå.
Det krävs mer.
Det positiva är att Luleå Basket har det i sig.