Mästarklubben Luleå Basket visar den här säsongen upp en imponerande laguppställning. Kanske den allra vassaste och bredaste någonsin.
Anna Barthold, Josefin Vesterberg, Katie Bussey och Danielle Hamilton-Carter är bara några av den stjärnglans av spelae som kommer blända motståndarna i vinter.
Men det finns också utrymme för de unga spelarna att kliva fram och den som står först i kön är den 18-åriga guardtalangen Sofia Hägg.
Hägg gör sin andra säsong i Luleå Basket. Den första handlade om minimalt med spelminuter och massor av "se-och-lära".
Nu är läget annorlunda. Mycket annorlunda.
I försäsongsturneringen i Tjeckien för en dryg vecka sedan var U18-landslagsspelaren den stora skrällen. Hon fick både starta och avsluta matcher mot toppmotstånd i Europa.
– Det hade jag inte förväntat mig alls. Men det var jätteskönt att få förtroende från Jens Tillman, säger hon.
Därmed är läget inför år två något helt annat för den 170 centimeter långa spelfördelaren.
Den blyga Luleå BG-studenten för ett år sedan har bytts ut mot en mer erfaren spelare.
– Första året i Luleå Basket var nervöst och jag visste inte hur allt fungerade. Nu vet jag vad som gäller och det är mycket lättare att komma in i det hela.
De flesta av de unga spelarna från förra årets guldlag – Moa Lundqvist, Amanda Kantzy, Olivia Lindgren och Nathalie Lindén – valde att lämna klubben och den gemensamma nämnaren var förstås den brutala konkurrensen om speltid hos mästarlaget.
Men Hägg gjorde tvärtemot och stannade.
– Jag får spela och träna mot de bästa varje dag och det är den stora anledningen till att jag stannade, säger hon.
Som ni förstår– Sofia Hägg har aldrig bangat för en stor utmaning. Hon kommer ursprungligen från Västerås – en stad där basketsporten knappt finns – men valde ändå att som ensam 15-åring flytta de 90 milen norrut för ett liv basketens tjänst.
Ett beslut som aldrig ångrats.
– Jag har alltid varit målmedveten, vetat att det är basketen jag ska satsa på och varit beredd att lägga ned det jobb som krävs
Men att flytta hemifrån som 15-åringen är ingen lek?
– Nej, det var jättenervöst och läskigt. Men det har funkat bra hela tiden för mig, det handlar bara om att planera sin tid.
I Västerås var mamma Åsa och pappa Hasse drivande i lilla Västerås Basket men i Luleå är nivån en helt annan. Det har Sofia Hägg fått uppleva.
– Allt med basketen är så stort i Luleå. Jag blev nästan chockad hur mycket folk det var på BG:s matcher – i Västerås var det bara nåra föräldrar som satt på läktaren. Det här med Luleå Basket och publiken är också helt fantastiskt, säger hon.