Guldmedaljen hänger runt halsen, guldhatten sitter som den ska på huvudet.
Allis Nyström själv? Hon är helt lyrisk när hon blickar ut över publikhavet.
– Det är så sjukt. Det är bara att låta det tala för sig själv. Alltså publiken: Vilket jäkla jobb. Det är underbart, det känns så skönt, säger Allis Nyström innan hon försöker utveckla:
– Det är galet. Det är bara att lyssna på dem, det är helt sjukt. De har gjort fantastiska matcher och utan dem tror jag inte vi hade klarat det här.
Sen tillägger hon:
– Det är sjukt, jag fattar inte hur det kan var så här. De är helt fantastiska.
Hon själv har gått en tuff kamp mot smärttröskeln under hela slutspelet.
Det är benhinnorna som tjorvar – men nu fick hon belöningen.
– När det är match kan man inte tänka på det, det är mer efteråt man har haft tid att känna efter lite. Därför var det skönt att spela back to back, man hann inte tänka så mycket (skratt), säger Nyström och kommer in på att det var värt det:
– Absolut, det är obeskrivligt.
Efter det försöker hon sammanfatta Luleå Baskets tre raka SM-guld.
– Det är speciellt här i år. Första året var det gruppens första, man hade längtat efter det. Då var inte jag med, men andra året var speciellt för mig när jag fick spela. Nu är det... Det är lika skönt varje gång, säger Nyström och kommer in på att det varit en tuff säsong för gruppen med skador och nära anhöriga som har gått bort:
– Vi har jobbat så bra som lag och vi har så bra gruppkemi och vi finns alltid där för varandra. Jag tycker vi har gjort det skitbra.