2011 gick Luleå Basket i graven. Silverklubben framför alla andra sålde ut sig, sålde drygt 30 år av tradition för 30 myrmalmspenningar från Tapulivuoma.
Där och då undrade jag lite försynt vad som skulle hända i framtiden. Vad skulle hända om myrmalmen visade sig vara för dyr att plocka upp? Vad skulle hända med basketlaget om gruvföretaget sjönk i ett slukhål?
Svaret: Ännu ett nytt namn.
Förvisso ett gammalt, men vi ska inte låta inte det skymma vilket värdelöst beslut som togs för fyra år sedan.
Att överge ett klubbnamn är inget som ska göras lättvindligt. I ett klubbnamn ryms glädje, sorg, besvikelser och bedrifter. När decennier av minnen raderas ut av några underskrifter på ett papper krävs det något exceptionellt för att skapa nya traditioner, nya minnen – och få fansen att hänga med på tåget.
Northland Basket lyckades med det exceptionella.
Frågan är om Luleå Basket kan upprepa bedriften.
Efter Jens Tillmans intåg som huvudtränare har klubben blivit en av Sveriges bästa – inte bara på det sportsliga planet. Visst, två raka SM-guld är en jättebedrift, men det är bara en del av föreningens succé.
Klubben agiterar stenhårt för att förbättra damidrottens villkor och jag uppfattar det också som att den gör sitt bästa för att låta handling följa ord. Man har lyckats utnyttja de nya sociala medierna för att uppbåda fansens kraft, man har skapat ett brinnande inferno som aldrig tidigare skådats, vare sig här i Luleå eller i resten av Sverige. Dessutom har klubben klarat av att locka sponsorer till en liga som – på riksplanet – är försvinnande liten ur både publikt och medialt perspektiv.
Samtidigt har spelare och ledare varit de bästa reklammakare som stått att få för pengar – tillgängliga, glada de har månat om både fans och oss sportjournalister. Det är ingen hemlighet att Luleå Hockey sneglat avundsjukt på succén, jag misstänker att den också i någon mån hjälpt till att få klubben att till slut satsa ordentligt på sina damer.
Sammantaget är känslan Northland Basket inte missat ett enda skott under de här fyra åren. Det har gjort att den nya klubben skapat en egen profil – trots det nya namnet.
Nu måste samma sak göras igen.
Kommande säsong ska laget dela sin energi mellan spel i Eurocup och Basketligan samtidigt som Udominate storsatsar igen.
Egentligen talar rätt lite för att klubben ska lyckas ta sitt tredje raka SM-guld. Egentligen talar rätt lite för att man ska klara av att utföra samma succé en gång till.
Det kan gå – men det kan också gå åt skogen. Det kan faktiskt sluta i Tapulivuomas djupaste blöthål.
Det enda som är bra med det här?
Att klubben faktiskt valde att inte sälja ut namnet en gång till.
Luleå Baskets tradition må handla om misslyckanden och silvertårar – men det finns i alla fall en tradition.