Förutsättningarna inför IFK Luleås hemmamatch mot Södertälje var solklara sedan tabelltvåan Akropolis förlorat mot Dalkurd på lördagen: Seger och laget skulle vara ikapp poängmässigt i jakten på en kvalplats till superettan.
Och visst gick det vägen – men det satt hur långt inne som helst.
– Södertälje kom hit med fokus på defensiven och det var inte lätt att luckra deras försvar, sa Tomas Eriksson.
Det tog 84 minuter för IFK och skapa sin första kvalitativa målchans. Mer behövdes inte.
Inhopparen Haris Davic skarvade Patrik Wallin till höger i straffområdet som "gjorde" sin försvarare och slog bollen snett inåt bakåt.
På rätt plats stod Tomas Eriksson vars träff från nära håll var långt ifrån perfekt.
Men vad spelade det för roll..?
– Jag stod på rätt ställe och tofflade in den. Det är sådana mål jag brukar göra, sa Erikssons vars mål var hans sjätte den här säsongen.
Och det klart viktigaste. Utan jämförelse.
– Jag tycker vi gör det jäkla bra. Visst, vi skapade inte mycket men Södertälje hade knappt en målchans på hela matchen.
Vad gjorde till sist att ni vann?
– Tålamod. Vi pratade bara om det i halvtid. Vi tröttade ut dem med vårt bollinnehav, sa Eriksson som efter matchen fick ta emot grattiskramar av frun Sofie och sonen Emil, 1,5 år.
Men en stor faktor till IFK Luleås viktiga trepoängare var den utvisning som Södertäljes Robert Stranicky drog på sig med kvarten kvar.
I en vass IFK-kontring tog han livtag på Patrik Wallin och domaren plockade upp det röda kortet. Det gav IFK ytterligare tryck mot bortalagets försvar, något som till sist gav utdelning.
Och nu är det bara kvalplatsen som gäller?
– Vi vill vara med i toppen men har ingen uttalad målsättning. Vi spelar match för match och tittar inte på tabellen. Då brukar det bara bli pannkaka av allt då, sa Eriksson.
För IFK Luleå blev det också en efterlängtad debut i norrettan för målvakten Anton Olofsson. Vladmir Sudar kunde inte spela för att han ska bli pappa och då fick han chansen.
Olofsson svarade för en tung räddning i matchens inledning – sedan var han sysslolös.
– Vi kontrollerade matchen och jag var aldrig orolig egentligen.
Rostigt?
– En aning. Det var min första ordentliga match på fyra månader och det kändes. Men överlag var det helt okej, sa Olofsson.