En gång i tiden skrev Expressenkrönikören Mats Olsson en krönika där han slog fast att Carolina Klüfts värsta skada var hennes dåvarande – de är gifta nu, han tränar Piteå Hockey – pojkvän Patrik.
Jag tänkte göra en parafras på den formuleringen.
Linus Omarks värsta skada är mer känd under namnet Johan Forsberg.
Jag gillar Forsberg. Han var långt ifrån lika meningslös som många andra i det här laget (Vad? Namn? Olausson, Owuya, Persson. Räcker det?) mot Modo och han kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta tack vare sin grundhumanistiska och öppna inställning.
Men som tredjelänk i kedjan med Omark och Wallmark är hans fart och frenesi snarare en hämsko än en konkurrensfördel.
Det går helt enkelt för snabbt.
Johan Forsbergs roll i det här laget ska inte, får inte, vara den producerande spelarens. Det är inte därför han är här, det är inte rättvist att sätta de kraven på honom. När han spelar med Omark tvingas han att hela tiden ligga på toppen av sin förmåga, han måste hela tiden göra varenda liten detalj rätt. Han måste åka på rätt yta så snabbt han kan. Han måste slå varenda passning så exakt det bara är möjligt. Han måste sätta varenda skott på mål och han måste vinna varenda sargduell.
Vissa spelare blir bättre med ökat förtroende, vissa spelare blir sämre av ökad press och just nu ser Forsberg ut att tillhöra den senare kategorin.
Trots sina kvalitéer är Johan Forsberg, helt enkelt, inte en skicklig spelare. Det går inte att tvinga honom att bli det – oavsett hur mycket Jonas Rönnqvist försöker.
Jag är inte säker på att Lucas Wallmark är rätt man på rätt plats bredvid Omark. Jag är däremot helt säker på att Johan Forsberg inte är det. Klockan tickar allt närmare slutspel, Luleå Hockey håller på att förlora sin gjutna plats bland de fyra främsta och någonting måste göras.
Jonas Rönnqvist har en fördel gentemot alla andra tränare som fått in sista minuten-värvningar inför slutspurt och slutspel. Han har redan en handbok.
Alla vet vi vad Linus Omark behöver för att lyckas
För det första: Mats Lavander. En självuppoffrande, smart murbräcka som både kan hålla minst en back sysselsatt framför kassen och inse när det är hans tur att vara först hem i försvarsspelete.
För det andra: Johan Harju. En pålitlig målskytt med tillräckligt spelsinne för att hitta luckorna och tillräcklig styrka för att ta sig dit.
Nej, Jonas Rönnqvist har inte namnen. Men han har spelartyperna.
Jag dreglar över en kedja där både Klasen och Omark spelar tillsammans. Jag tror däremot inte att det kommer att hända så länge Jonas Rönnqvist är tränare.
Ändå finns det hopp.
Anton Hedman lär bli avstängd efter sin lilla boxningsuppvisning. När han är tillbaka vill jag se honom med Omark. Tredjeplatsen kan mycket väl fyllas av Wallmark, men jag skulle vilja se vad Linus Persson kan uträtta. Det skulle dessutom ge Daniel Mannberg chansen med bröderna Abbott igen – och den har han förtjänat.