Förra veckan var landslagstjejerna på resande fot, i början av den här satt sviterna från toppturen till Kebnekaise i. Men under torsdagskvällen var det till slut dags för Luleå Hockey/MSSK att officiellt starta issäsongen 2015/16.
Några minuter efter passet är slut summerar Emma Eliasson den första träningen.
– Det kändes bra, det kändes som att vi hade varit på is längre. Jag blev nästan lite förvånad, fan spelet satt ju nästan. Vi hade bra uppspel och det såg inte så nervöst ut på händer och fötter.
Då kan ni ju nu vila till serien börjar...
– Ja, eller hur (skratt).
"Är lite mer närvarande"
Efter att Damkronorna förlorat bronsmatchen mot Schweiz i OS i Sotji meddelade Emma Eliasson att hon tar ett brejk från landslaget. Under sommaren har hon gjort comeback i blågult – och nu trivs hon med landslagslivet igen.
– Jag skulle tycka att det kändes kul att vilja vara där och det gör det nu. Det känns faktiskt sjukt motiverande, det känns fortfarande som att jag vill bli bättre och jag har mycket mer kvar att ge, säger Eliasson.
Lite annat var det i februari 2014.
– Jo, fan. Det kändes som att jag behövde ett års brejk för att känna om det var kul eller inte – och om man ska vara helt ärlig så var inte vardagslivet – Svensson-livet – så jävla roligt. Nu känner jag ändå att jag är lite mer närvarande när vi är ute och reser, säger Eliasson.
Sen utvecklar hon:
– Nu tar jag inte saker och ting för givet utan man får ju åka runt i hela världen. Även om det nu är Vierumäki ibland så får jag även också uppleva New York och såna där grejer. Det har man inte riktigt varit närvarande vid, att man faktiskt har fått vara i New York, Chicago och överallt – utan man har bara hängt på tåget och suttit på Instagram och kollat vad alla andra har gjort.
Så Svensson-livet var ingenting för dig?
– Nä, fan. Jag jobbade 7-16.30 i några månader. Det är inget att rekommendera (skratt).
Vad gjorde du mer då med den fritid du fick?
– Egentligen var det lika mycket hockey och jag fick nästan mindre tid över med tanke på hur mycket jag jobbade. Sen är det ett fåtal helger som man är ledig när man inte spelar i landslaget, men då var jag så jävla slut efter arbets- och träningsveckan så jag låg bara hemma på sängen.
Gräset var inte grönare...
– Nä, gräset var inte grönare. Men nu har jag testat det och då vet jag det (skratt).
Behövde få perspektiv
Under torsdagen fick Emma Eliasson beskedet att hon är uttagen i den Leif Boork-trupp som ska spela tre matcher mot Finland på Åland i slutet av månaden.
Det blir också första landslagsfajterna sen den där OS-bronsmatchen.
– Det ska bli kul. Just för att jag är jävligt less på att hålla på köra fys och sommarträning. Nu vill man spela match.
...och så slipper du då en ledig helg med tvätt, städning och matlådor inför nästa vecka.
– Precis, då kan jag bara lägga mig på en hotellsäng och få allting serverat. Det är ju guld (skratt).
Så dåligt hade du det kanske inte tidigare i landslaget.
– Egentligen inte, men man kanske behövde lite perspektiv för att se hur bra man hade det.
Tror på laget
Under sommaren har Luleå Hockey/MSSK värvat in stjärna efter stjärna och klivit upp som en av guldfavoriterna – och Emma Eliasson hymlar inte med att truppen ser stark ut.
– På pappret ser det jävligt bra ut men det gäller att få ihop det också. Men det är ett gäng lojala tjejer som vi har fått till oss och jag tror de sätter lika stort värde i att laget lyckas än att bara de ska göra det, säger Eliasson, som inte känner att hon har nått toppen av sin utveckling:
– Jag vill tävla mot de bästa i världen och då måste jag komma upp i fysbiten, just att kunna hålla igång mina fötter mer. Och sen är det väl det här tråkiga som Boork tjatar på mig om hela tiden, att bli bättre i defensiven.