Under lördagen förlorade Luleå Hockey sin första match i årets seriespel. Växjö utnyttjade sina powerplay och vann med 4–2.
Trots förlusten är det Luleå som leder serien. På sex spelade matcher har ett i stora delar nytt lag med helt nya tränare tagit 14 poäng, släppt in minst antal mål och – tillsammans med Skellefteå – gjort flest.
– Att vi på de sex första, med fyra bortamatcher, bara skulle förlora en... Alltså, man har ju alltid förhoppningar, men innerst inne trodde jag nog inte att det skulle gå så här bra, säger tränaren Joakim Fagervall.
Vad har överraskat mest på dig?
– Att vi redan nu klarar av att sätta spelmomenten så pass bra som vi gör. Sättet vi spelar oss ur egen zon är bättre än jag trodde det skulle vara nu. Innan säsongen pratade vi om att det kunde gå tungt från start, men vi löser ju de här trånga situationerna rätt bra – även om vi har en bit kvar.
Det är ett vågat spel.
– Ja, stundtals, och vi har stått upp för det. Ingen jävla feghet, det är det mest glädjande hittills.
Som gammal målvakt tänker jag ju ofta att jag skulle ha svurit mig hes med alla de där insticken framför egen kasse...
– Jo, ibland känns det som att ”whooops, det där var nog så modigt...” Men vaffan, jag tror att en av anledningarna till att grabbarna vågar är att vi varit överens i gruppen om att genomföra det här. Vi tror ju på det, i långa loppet.
En av nycklarna bakom Luleå succéstart är, enligt Fagervall, bortamötet mot Örebro som Luleå vann med 3–1.
– Den är nog viktigare än vad vi trodde just då. Vi såg att vi kunde vinna trots att vi inte gör någon fantastisk hockeymatch, tack vare jävligt bra målvaktsspel. Det fick grabbarna att sätta större tryck på varandra inom gruppen, säger Fagervall.
Trots serieledningen är Fagervall inte helt nöjd. Luleåtränaren tycker förvisso att två kedjor inlett serien bra – men han hade förväntat sig mer av de andra två.
– Jag hade inte tänkt mig att det skulle vara så. Niklas Fogströms och Lucas Wallmarks kedjor har funkat, men det finns mer att hämta från de andra två linorna.
Ni har ändå vunnit fem av sex.
– Ja. Men för att vi ska gå hela vägen, för att det ska funka, så är det ”step up” som gäller på de två linorna, produktionsmässigt. Så är det.
Stephen Dixon, som centrat en av de kedjorna, har inte spelat de sista två matcherna – bänkad eller skadad?
– Han är skadad, absolut, han har inte varit bänkad. Däremot tog vi ju bort honom i någon match där, då var han bänkad, men så är det inte nu. Det är inga konstigheter, jag säger som det är.
Vad har fattats i de här två kedjorna?
– Det är jävligt enkelt att säga kemi. Men jag tycker också att de inte spelar på samma sätt hemma som borta. Vi har haft fyra av sex matcher på bortaplan och där någonstans tror jag anledningen finns. Men framför allt stämmet, kemin är ju så jävla uppenbar i de två andra kedjorna att det är lätt att se när den fattas någon annan stans.
Ni har laborerat en del med vem som ska spela var.
– Det är både och, det där med att göra någonting. Som tränare kan man ju röra om för mycket, jag tycker inte att vi gjort det än men det kan hända. Någonstans måste man ge dem lite tid också.
Är du orolig?
– Nja, jag har ingen panik. Men som jag sa: Ska vi gå hela vägen så måste de igång. Vi har ännu inte varit fyra formationer som spelat bra, men får vi igång två linor till – då blir vi jävligt svåra att ha att göra med.