När Luleå Hockey våren 2014 förlorade den sjätte matchen i SM-kvartsfinalen mot Växjö på hemmaplan var det också slutet på en tränarepok i klubben. Radarparet Jonas Rönnqvist/Thomas Berglund valde att lämna klubben efter fyra framgångsrika år där de förnyade svensk hockey med sin höga press och intensiva skridskoåkning.
– I dag jobbar nästan alla lag på det sättet och vi bildade lite skola. I Luleå Hockey försökte vi utveckla den hockeyn från år ett till år fyra, säger Jonas Rönnqvist.
Sedan firma Rönnqvist/Berglund gick vidare i sina liv har ryktena varit många kring deras framtid i hockeybranschen.
Thomas ”Bulan” Berglund nappade till sist på Brynäs locktoner men Rönnqvist har valt att hålla sig undan mediabruset så mycket som möjligt och inte kommentera alla spekulationer offentligt.
Men i dag väljer 41-årige Rönnqvist att tala ut om ryktena som bland annat placerat honom i SHL-nykomlingen Malmö, krisklubben AIK och anrika Brynäs.
– Jag har valt att inte säga någonting med respekt för klubbarna och sporten. Det kan knappast vara kul för en annan tränare att ta ett jobb om man vet att man är tvåa på listan, säger han.
Hur många förfrågningar har du egentligen haft det senaste året?
– Exakt hur många vet jag inte men det är många. Det är kul att vara uppskattad och det säger jag alltid till de klubbar som hör av sig. Det innebär att det jag gjort som tränare har haft betydelse.
Kan du se dig själv stå i ett hockeybås i framtiden som elittränare?
– Den frågan får jag nästan varje dag. Visst kan jag det. Jag älskar hockey men suget måste komma tillbaka först.
Och..?
– Du måste älska precis allt med tränarjobbet; Ansvaret och allt det man utsätter sig för. Det handlar om att vara ”all-in” – inget annat funkar i alla fall för mig. Hockeytränarjobbet betyder något, det är viktig och då räcker det inte med 90 procent. Därför slutade jag i Luleå Hockey. Jag tycker många hoppar på tränarjobbet av fel anledningar, säger Jonas Rönnqvist.
Hur är det i dag att stå bredvid hockeyn och titta på?
– Det är skönt att få distans, att kunna gå på en match med kompisar eller med familjen och bara titta på. Sedan hjälper jag till lite med ett 04-lag, det är lika roligt att se unga spelare utvecklas.
Du sitter inte hemma vid köksbordet och klurar på något nytt spelsätt eller taktiskt grepp som kommer förändra svensk hockey i framtiden?
– Nej, det kan jag inte säga. Men med tanke på alla regeländringar och de större ytterzonerna finns det förstås mycket utveckling att göra. Jag tycker att många lag förändrat sitt spel för mycket och blivit passiva. Det lag som gjort minst förändringar och bara jobbat vidare på sin grej är Skellefteå.