25-åriga Fällman vände hem till mammas gata efter åtta i Skellefteå, Modo och USA med målet att skriva hockeyshistoria. Att göra något historiskt.
Söndagen den 20 mars fullbordades uppdraget och den stentuffe landslagsbacken fattade egentligen ingenting.
– Det är overkligt. Allt har varit overkligt sedan den dag jag skrev på för klubben. Allt stöd, att få komma hem till barndomsstaden och vinna direkt. Magiskt, sa hon
Mitt på isen, mitt i guldyran kommer en medelålders fram och berättar om sin kärlek till laget och vad spelarna betyder som förebilder för många tjejer i Norrbotten.
– Det är så kul och häftigt att höra. Att det vi gjort betyder något och att vi ses som föredömen.
Det skadar inte att vara bäst heller?
– Nej, innan säsongen var det väl fullt realistiskt att vi kunde vinna guld. Men här i slutet har laget varit en jäkla maskin. Det fanns liksom inget annat än att vi skulle vinna, sa Fällman som tog hem sitt andra guld i karriären.
Det första vann hon med Modo.
– Men det var något helt annat inför 500 pers och närmast sörjande nere i Södertälje. Det här slår allt. Sjuk eufori.
Och det lär väl komma mer i framtiden?
– Den här satsningen som Luleå och Munksund måste vara föredöme för alla– så är.