I onsdags satt jag framför teven och följde ännu en omgång i Sveriges högsta hockeyserie. Det plingade hej vilt, det plingade framför allt från Västerbotten, det var hemmalaget som ställde till med en offentlig avrättning. Forna giganten Färjestad hängdes, drogs, kvartades och rådbråkades av Skellefteå.
Luleå? De förlorade med 0-3. Mot Örebro.
Efter den förlusten har mejlen landat i drivor. Folk är förbannade – med all rätt. Jakten på syndabockar lämnar ingen orörd (Jönsiga juniorer! Usla utlänningar! Mediokra målvakter! Bedrövliga backar! Töntiga tränare! Skandalös sportchef!) och framför allt riktas kritiken mot att laget som skulle visa känslor nu bara visar buken.
Sedan Skellefteås återkomst till elitserien har de här klubbarna hetsat varandra till stordåd, dragit och slitit i det där repet som spänner över länsgränsen i Jävre för att en gång för alla slå fast vem som äger rätten till tronen i norr.
Oftast, särskilt på senare år, har det varit Skellefteå som haft herraväldet – och just här, just nu, kan det se ut som att klasskillnaden aldrig varit större.
Fel.
Skellefteå kommer förvisso till derbyt med två raka segrar och 10-2 i målskillnad. Men trots det har de senaste årens titaner i svensk hockey gjort en i stort sett lika slätstruken november månad som Luleå Hockey.
Luleå har tagit sju poäng. Skellefteå tio.
Skellefteå mår inte bra, bara bättre än Luleå.
Fakta ett: Luleå Hockey har stunkit på så många olika sätt att världens samlade deodorantindustri står lamslagen.
Fakta två: Det är svårt att spräcka en svart svit.
Fakta tre: Samtidigt är det väldigt enkelt.
Det handlar om de där ”rondellmatcherna” som Lars ”Osten” Bergström kallar dem, jag har skrivit om dem tidigare. En seger, vid rätt tillfälle, mot rätt motstånd och av rätt anledningar.
Ett bättre tillfälle än så här lär Luleå knappast få: Ingen förväntar sig vinst. Fansen kraftsamlar. Skellefteå är svagare än normalt.
En derbyseger i det här läget skulle vara värd så mycket mer än tre poäng – den skulle ge laget ryggrad, hjärta och lungor.
Jag förväntar mig, jag kräver, att spelarna satsar precis lika mycket som de kan vinna.
Den här matchen kan faktiskt avgöra säsongen.