4 7 december 2012. I derbymatchen mellan Luleå Hockey och Skellefteå fastnar en ung man i Skellefteåklacken på bild när han gör en nazisthälsning riktad mot Luleåklacken. Han portas sedan från Coop arena.
4 8 februari 2012. Efter en bandymatch mellan Broberg och Hammarby mordhotas domaren Keijo Hyvärinen från Haparanda. En Brobergsupporter skriver följande inlägg på Twitter: "Beställ - Nackskott på Keijo Hyvärinen - lägg i kundvagn - leverans 3 till 5 arbetsdagar. Tack Hells Angels."
4 8 april 2013. Den allsvenska fotbollsmatchen mellan Djurgården och Mjällby avbryts sedan hemmapubliken på Stockholms Stadion kastat in massor av föremål på planen. Däribland ett päron som träffar Mjällbyspelaren Gbenga Arokoyo.
Det är några av den senaste tiden uppmärksammade supporterskandaler som inträffat i Sverige.
Sociologistudenterna Rebecca Larsson, Caroline Johansson och Hanna Lindström tröttnade på att läsa om läktarbråk, hot och nazisthälsningar. Tillsammans bestämde de sig därför för att gå "undercover" i Luleå Hockeyklacken - för att se om atmosfären verkligen är så hotfull.
- Syftet var väl lite att förstå sig på supporterkulturen, förstå varför man vill gå med i en klack. Det är klart att man är medveten om diskursen som pågår om läktarvåldet, det är klart att det finns en stor baksida. Men vi tänkte att det finns många hängivna människor som naturligtvis inte slåss, säger Caroline och Rebecca.
Vardagsfenomen
Tjejerna, som pluggar på Luleå tekniska universitet, fick i uppdrag att göra en observationsstudie om ett vardagsfenomen. Då kom de på idén att ställa sig i Luleklacken.
Så, när Luleå Hockey tog emot Linköping i Coop arena i januari tidigare i år tog de tillfället i akt, drog på sig Luleåhalsdukar och tog plats i hemmaklacken. Helt "undercover" förstås.
Deras första iakttagelse var hur lätt de blev accepterade i klacken.
- Den kändes väldigt öppen - för alla. Lättillgänglig, vi kände oss välkomna, säger Rebecca.
- Ja, Caroline blev snabbt erbjuden att hålla en flagga, säger Hanna.
- Nej, det var den där Abbottskylten som brukar synas på matcherna. Jag tror det står "Let’s go Abbott" på den, säger Caroline.
Det låter inte som det var några problem att smälta in?
- Nej, så länge man pratade hockey var det jätteenkelt. Jag tänkte att "jag hakar väl på i diskussionen. Det kunde handla om en felbedömning från domaren, det kunde vara en utvisning. Och när Luleå utvisas är det självklart fel (skratt), säger Hanna.
Fastnade i stämningen
För Caroline, som är mest hockeyintresserad av de tre, blev det stundtals svårt att bara observera andra människors beteende.
- Helt plötsligt står jag där och ropar saker som jag kanske inte skulle ropa i vanliga fall, säger hon.
- Jag var tvungen att ge henne en armbåge i sidan, säger Hanna och skrattar.
Caroline vill inte ordagrant berätta vad hon skrek där i stundens hetta. Kanske lämpar det sig inte för tryck. Men det var hur som helst en andra iakttagelse.
I en klack är det lätt att ryckas med. Där gäller en för alla, alla för en. Och, förstås, alla mot motståndarlaget.
- Det var lätt att bli ett med klacken. När jag började skrika hade jag ingen aning, jag bara gjorde det. Jag fick lite "feeling". Men efter typ en sekund sa Hanna: "Vad gör du?", säger Caroline.
"Anonymiserad"
Hon berättar om ett begrepp hon myntat under arbetets gång: "Hockeybekanta".
- Det är folk som troligtvis inte skulle hälsa på varandra om de möttes på Ica, men nu snackade de med varandra. Speciellt under periodvilan så pratade de framtida hockey, spelare, matchen i sig eller bara hockey i allmänhet. Så länge det hade med hockey att göra kunde man nästan prata med vem som helst.
Rebecca fyller i:
- Alla vet att vi har en gemensam nämnare, det är därför vi är där. Då är det lätt, då har man alltid ett givet samtalsämne.
Vad är det för folk som står i klacken?
- Jag skulle nog gissa att det är mest killar i 20-30-årsåldern. Det var ganska få tjejer som stod i klacken. Den gruppen som kanske inte var så representerad var äldre kvinnor, säger Rebecca.
Luleå Hockey vann matchen med 4-1 så stämningen var god. Tjejerna betonar att det säkert hade varit lite annorlunda vid en förlust.
- Om vi hade gjort en större studie så hade det absolut varit av största vikt att se fler matcher för att få uppleva hur det skulle vara när de förlorade, säger Caroline.
Ytterligare en iakttagelse var "vi-och-dom-mentaliteten" som fanns i klacken. Man inte bara älskade Luleå Hockey. Man hatade motståndet Linköping.
- Det handlade inte bara om upplyftande av ett lag. Det var mer: "Åh, gud vad ni är sämst, ni är så jävla mycket sämre än oss, ha ha, vi vann", säger Hanna.
Man har ju lite fördomar om hur språket är i en hejaklack. Mycket svordomar och könsord. Hur var det?
- Jo, oftast skriks det saker som kanske inte skulle vara accepterade på andra arenor och ställen. På ett sätt blir man ju anonymiserad i klacken, säger Rebecca.
- Klassisk psykologi. När det är många människor i en grupp så är du inte individuellt ansvarig för vad du säger, säger Caroline.
Att det förekom en del nedsättande ord märkte de:
- Något de skrek var ju typ: "Ställ dig upp, jävla kärring." Kvinnor i klacken ställde sig också upp och skrek samma sak. Det är ju också fascinerande, att man inte tar åt sig, säger Hanna.
Vad tycker ni om att man skriker så?
- Jag stod mest bara och tittade på alla och tänkte "Vad gör ni?", säger Hanna.
Rebecca fyller i:
- Det är bara att kolla inom militären. Det är inget nytt.
- Där stod inte jag med och skrek i alla fall (skratt). De tillropen kändes mer som just tillrop. Det var inte förutbestämda ramsor, typ: "Nu ska vi sjunga om kärringar", säger Caroline.
Alla tre upplevde trots detta att klacken aldrig skulle exkludera någon.
- Oavsett om det skriks onödiga och nedsättande ord så är alla välkomna. Och det är ju riktat till de på isen. Jag stod inte och tog åt mig. Dessutom skulle det vara rakt av korkat att vara uteslutande mot andra. För i en klack ligger ju styrkan i antalet, säger Caroline.