Försäsong är just försäsong men den måste ju ändå analyseras. Luleå Hockeys har innehållit många frågor och väldigt få svar.
Inför lördagens SHL-premiär var norrbottningarna således ett högst osäkert kort.
Vem ska göra målen? Kan det här gänget verkligen stå emot ligans kanske bästa offensiv på pappret? Hur står sig Stefan "Skuggan" Nilssons lag?
Svaren lät inte vänta på sig.
Det sa pang från Bill Sweatt, det sa pang från Julius Junttila och det sa pang – nåja – från Anton Hedman – och då hade vi bara spelat 15 minuter.
Där snackar vi svar på tal för första gången.
Men det skulle komma mer.
Linköping hamnade efter den här starten så klart i ett läge där de behövde jaga och i andra perioden förväntade man sig en anstormning modell större.
Det kom inte – och det gjorde den inte heller i tredje perioden.
Luleå Hockey stängde ner den här matchen på ett sätt som jag tror att till och med Jonas Rönnqvist blev imponerad av.
Där snackar vi svar på tal för andra gången.
Båda punkterna här ovan ger ju också svar på tal en tredje gång: "Skuggans" gäng står sig bra – och "Skuggans" gäng mår förmodligen rätt bra i kväll.
För nog måste även spelarna ha funderat på hur de egentligen står sig mot kvalitativt SHL-motstånd.
Nu vet de svaret på den frågan.
En sån här start var precis vad det här laget behövde. Jag menar, en halvknackig försäsong och en premiärförlust är ingenting man direkt vill gå in med till ett dubbelmöte med Skellefteå.
Nu har de istället skapat sig både självförtroende och arbetsro.
Men man ska komma ihåg att en premiär också bara är just en premiär.
Fast i Luleå Hockeys fall var det mer än så.