Isen har gått i Luleå och det är ett säkert vårtecken. Men kanotisterna Henrik Strand och Joel Elenius har redan kört igång tävlingssäsongen.
Båda har precis missat att komma med i det sista OS-kvalet i tyska Duisburg nästa vecka. Strand var närmast. Han och Martin Nathell, Ängelholm, fick ge sig på målsnöret för Joakim Lindberg och Albert Pettersson i K2 1000 meter.
Elenius och Johan Lilja har varit lite längre efter Erik Sandbacka och Christian Svanqvist som tog kvalplatsen K2 200 meter.
– Vi brukar förbättra oss under säsongen så jag tror definitivt att vi kan knappa in på dem under året. Men jag tror fortfarande att de är en snabbare båt och kommer att vara snabbare än oss under säsongen. Men K2 200 kommer inte att vara i fokus efter de här världscuploppen som vi kör snart, utan det är U23-VM i slutet på juli. Där vill jag köra K1 200 istället.
Elenius har de senaste säsongerna satsat på K2 på de kortare distanserna.
– De var längesen jag tävlade internationellt i K1 och har väl inga direkt referenser hur jag förhåller mig där. Det jag siktar på är att ta mig till en A-final på K1 200 i U23-VM och det tror jag det finns ganska goda möjligheter till.
Henrik Strand slog sig ihop med Martin Nathell, Ängelholm, förra hösten. I K2-satsning gjorde de ett lite annorlunda upplägg. De körde inte lika hårt mjölksyreträning som vanligt.
– Det är intressant det där med träning. Vi har två killar som ska tävla på samma distans. Vi ska göra samma sak. Det gav riktigt bra effekt på honom, men tyvärr inte så bra effekt på mig, säger Strand.
Men Strand ser den missade formtoppen som ett plus.
– Jag kan nog känna att jag har mer kvar än de andra i och med att jag inte har bränt min formtopp än. Man kan inte göra så många formtoppar på ett år. Man bränner sig krut lite grann. Jag har inte fått min topp än, jag känner att jag har mer att ge. Och i övrigt känns allt bra. Våran raceplan känns bra. Jag behöver bara tävla mig in i raceform.
Elenius och Strand har OS 2020 i Tokyo som sitt stora mål. Att de var så nära kvalet visar att de ligger bra i fas med målsättningen.
Mycket handlar redan om OS för dem.
– Indirekt är det allt. Jag kan inte säga att jag tänker på OS varje dag. Det är många som säger att ”jag tänker på OS varje dag och jag föreställer mig hur jag tar medalj”. Jag tycker bara det är kul att träna och på vägen mot det har jag små delmål. Fyra år känns oändligt långt bort. Det krävs att man är mer i nuet och närvarande i vad som händer just nu, säger Elenius.
De skulle kunna flytta söderut eller utomlands för att få en annan träningsmiljö. Strand menar att alla som satsar mot OS i kanot tränar ungefär lika hårt. En OS-satsning handlar inte om vem som tränar hårdast utan om att trivas.
– Jag och Joel är ju redan där i fysisk kapacitet. Det gäller bara att känna att jag trivs med det här. Jag vill hålla på med det här i fyra år till. Jag vill utvecklas, jag trivs med min träningsgrupp och min vardag. Det är mer en fråga om miljön där den möjligheten finns, säger Strand.
Joel Elenius fyller:
– Vi har fått ihop det med jobb och boendet, allt som är runt omkring. Det som måste fungera för att träningen ska fungera. Om man flyttar då blir det som ett nytt liv. Det blir nya rutiner, ny arbetsplats. Du måste lära om dig och det är inte säkert att det blir bra. Tvekar man i sina val är det lätt att tveka och tappa lite gnista.
Säsongen fortsätter med världscuptävlingarna i Duisburg nästa helg för Elenius. Strand får vänta till nästa tävling i Tjeckien innan han kör världscupen.