Ny morgon vid Aronstorpsviken i Luleå. Klockan är åtta och det är dags igen.
Henrik Strand öppnar den graffittimålade containern och drar ut sin kanot. Några minuter senare kommer Joel Elenius.
Här tränar de kanot sex dagar i veckan under första delen av säsongen.
– Vi är högt religiösa vi kanotister så vi gör som gud och vilar på den sjunde dagen, säger Joel Elenius med ett leende.
Det borde egentligen vara lite för kallt, lite för lång vinter för att lyckas i sommarsporten kanot i Luleå.
Men 21-åringarna Joel Elenius och Henrik Strand kan.
– Tack vare sjön, de läger vi far på och paddelmaskin så går det. Paddelmaskin är precis som att åka rullskidor för längdåkare. Man tappar lite av känsla som man tappar känslan för snön på rullskidor och du tappar lite av balanskänslan. Du kan ändå underhålla muskler och uthållighet på samma sätt som när du paddlar, säger Henrik Strand.
Här i sjön, som värms upp av fabriken som ligger nära, går det att paddla från mars månad. Och de har ganska nyligen kommit hem från ett sex veckor långt träningsläger i Florida.
Är det aldrig tungt att stiga upp och köra de här morgonpassen?
– I dag är det bra väder. Det blåser nästan ingenting och det är inte snorkallt, säger Elenius och Strand hakar snabbt på:
– Det där med att frysa har jag växt ifrån. Jag håller inte på med sånt längre, säger han.
Medan Strand värmer upp lite säger han att det alltid finns en utmaning i att paddla, att det aldrig är lätt att sätta tekniken.
– Man får lägga en liten pusselbit som är en del av nåt och kanske är det de grejerna man kommer att värdesätta senare. Att du verkligen gjorde det. Sen är det också i många fall väldigt kul för stunden, säger Strand och fortsätter:
– Jag drivs väldigt mycket av känslan av att jag utvecklas och bli en bättre Henrik än vad jag var för en vecka sen. Det triggar mig.
Elenius säger så här:
– Även om vi har ett mål att nå ett VM eller OS är det ändå resan dit som räknas. Det är klyschigt att säga, alla säger det kanske. Det är klart att man har dåliga dagar när tekniken inte sitter, det regnar och man är trött. Sen har man dagar som verkligen är klockrena. Det är spegelblankt på vattnet och man börjar känna att formen sitter där. Det är bra tryck i paddeln och allt bara flyter bara. Då är det värt att ha de dåliga dagarna.
I helgen är det tävlingspremiär i Vårregattan i Nyköping. Det är en säsong som handlar om VM, EM och OS.
För några år sedan körde de ihop i K2, men när 500 meters-distanserna nu är borttagna från OS-programmet har de tänkt om. Elenius är mer en sprintertyp. Strand satsar på de längre distanserna.
Elenius har kört K2 med Johan Lilja de senaste åren. De jagar Erik Svensson och Christian Svanqvist som varit Sveriges K2:a i de senaste stora mästerskapen. Strand kommer att ingå i K2- eller K4-konstellationer som siktar mot Brasilien.
– OS i Rio är något vi siktar mot. Men det är fortfarande lite långt borta. Tokyo 2020 är mer realistiskt. Vi är inte helt ute ur leken än när det gäller Rio. Det finns fortfarande möjligheter att köra där, säger Elenius.
Strand tycker att sommar-OS börjar bli för stort för sitt eget bästa. Det blir tuffare att ta sig dit, för kanotister från de andra kontinenterna måste bereddas plats.
– Som europé blir det väldigt svårt att ens vara med på ett OS. Ur den synvinkeln blir VM i många fall större. Men det är ändå alltid OS som är i rampljuset. Det är pengarna, media och sponsorerna som styr, säger Strand och utvecklar:
– Vi har ett SOK som sköter sponsring och sånt. Kör man inte en OS-distans får man inte pengar och då kan man inte göra nån satsning. Det försvinner jättemånga idrottare, prestationer och möjligheter till det. Allt är så låst på ett OS. Egentligen är ett VM större och en bättre tävling.
Elenius konstaterar att klassen på en EM- och VM-final är nästan samma, men alla kan oftast inte köra i en OS-final.
Skulle det vara lika stort att vinna ett VM som ett OS?
– Man är lite skadad av det. OS är bara vart fjärde år och det är då alla vill vara bäst. Det hade varit sjukt häftigt att bara få möjligheten att köra ett OS och overkligt att få vinna det. Samtidigt måste man börja nånstans. EM och VM går ju varje år och har man en bra säsong kan man få köra ett sånt mästerskap, säger Elenius.
Efter lite fotografering lämnar NSD:s team Elenius och Strand när de ger sig ut på ett tufft träningspass. Ännu en del av grunden för att få byta containern och Aronstorpsviken mot några veckor i rampljuset – i Rio nästa år eller i Tokyo 2020.