Kriser förändrar människor. Majorovs pappa, som också heter Alexander och som i alla år även varit tränare åt sin son, drabbades av en ovanlig blodcancer. Den utvecklades till en akut form av leukemi och en benmärgstransplantation var nödvändig.
Alexander Jr tvekade aldrig när en matchande donator inte hittades. Inför operationen fick han lämna stora mängder blod och med dryga två månader till EM ställde han in tävlingar för att göra vad som krävdes för att hjälpa sin pappa. Ett självklart beslut.
Nu, med några dagar till EM, säger han:
– Man har fått jobba som fan för att få tillbaka allt man haft innan, men det har varit jobbigt. Det har varit riktigt, riktigt jobbigt. Det har varit svårt länge, den senaste tiden svår både fysiskt och mentalt. Tuffa månader. Mycket frustration, mycket ilska, mycket svett. Jag tappade allt och fick börja om på nytt. Normalt skulle jag säga att det tar tre fyra månader att få tillbaka allt, men det har gått snabbare än normalt.
Oron för pappan finns där hela tiden.
– Han mår lite bättre. Sedan vet man inte. Man får vänta på att tiden visar resultat. Det är jobbigt för alla, men man har vant sig och tar en dag i taget.
Har allt som hänt gett dig en annan syn på livet?
– Ja, man lever mer, man försöker ta tillvara på det som ges och upplever en massa nya saker. Det är som att man ser saker man aldrig sett förut. Det negativa har alltid något positivt i sig. Man lär sig leva på ett annat sätt, säger Alexander Majorov.
Trots allt annat än optimala förberedelser är han i Bratislava med höga förhoppningar.
– Placeringen går aldrig att förutspå. Jag vill vara nöjd, gå därifrån med ett leende. Är jag tio procent från ett bra resultat är det jättebra. Det är inte ofta man lyckas fullt ut i konståkning, men lyckas man till 90 procent är det ruskigt bra. Går det bra och man lyckas med det man har i programmet finns det chans på topp-3. Vi är en klunga som kan lyckas och är du lite bättre än de andra är du bland de tre.
Du åker för en medalj?
– Ibland klickar det, formen kommer tillbaka. Jag har känt det den senaste veckan. Hade du frågat lite tidigare hade jag sagt att det inte går, men konditionen är nästan fullt ut tillbaka. Skulle jag inte vara redo hade jag aldrig åkt. Det är mitt motto. Jag känner att jag är tillbaka och åker dit med min kvadrupel som jag inte hade förra året. Jag är garanterat på en högre nivå än jag var förra året när jag kom tillbaka efter skada. Sedan får jag hoppas att det stämmer.
Är det jakten på det perfekta åket som driver dig?
– Det är det alltid. Det kommer inte att ta slut förrän man klarar det. OS var det perfekta åket i kortprogrammet. Jag vill fortfarande ha det perfekta fria. Två perfekta åk i samma tävling. Jag hoppas att det kommer i ett mästerskap så att jag kan ta en medalj åt Sverige.
– Det är dags att någon från Sverige gör det, kille eller tjej. Vi förtjänar det eftersom vi jobbat så hårt för framgång. TT