När Charlotte Kalla ställde sig på startlinjen inför tio kilometer fritt på OS i Vancouver 2010 var hon den stora guldfavoriten. Kalla hade inte missat pallen på den distansen på flera år – och skulle inte göra det då heller.
Där och då var Charlotte Kalla den okrönta drottningen av skejt. Hon åkte vackert, hon åkte effektivt, hon åkte snabbt.
Nu väntar en ny OS-säsong och mycket har hänt sedan 2010. Kalla tillhör inte längre storfavoriterna, inte ens på tio kilometer fritt.
Konkurrenter som Marit Björgen, Therese Johaug och Justyna Kowalczyk har utvecklats massor de senaste säsongerna och Kalla får numera finna sig i att vara underdog.
Något hon tycker sådär om.
– Visst är det både för- och nackdelar... Att ha den tryggheten jag hade då, statistiken att falla tillbaka på... Då hade jag stort självförtroende på tio skejt, nu måste jag slå ur underläge.
Känner du dig som en underdog nu?
– I alla fall om man jämför med OS i Vancouver. Jag har ju inte varit på pallen i någon av de indivudella distanser som körs på OS i Sotji.
Är det du som blivit sämre sedan 2010 eller är det motståndarna som blivit bättre?
– Det känns som att de har blivit bättre. Men det är svårt egentligen... Det känns som att jag håller en högre nivå på klassiskt nu jämfört med då. Det är en trygghet. Sen känns det som att mycket har gått framåt teknikmässigt. Sen krävs det ju en hel del kapacitetsmässigt för att behålla den nivå som jag har.
Kapacitetsmässigt?
– Syreupptagningsmässigt. Att kunna ligga så nära tröskeln som möjligt.
Charlotte Kalla gjorde en suverän säsongsöppning i Bruksvallarna den gångna helgen. Hon krossade allt motstånd både på fem kilometer klassiskt och tio kilometer fristil. Även på sprinten tog hon en imponerande seger.
Varnar för ryskorna
Sköna besked med andra ord. Nu riktar hon blickarna åt andra åkare och länder. Nyfikenheten är stor när det gäller konkurrenterna på världscupen.
– Jag tror att norskorna kommer att åka fort och Kowalczyk visade fin form i Muonio. Sen är ju varje tävlingspremiär ett oskrivet blad. Det kommer säkert att variera hur resultatlistan ser ut under året.
Kalla tror även att ryskorna kan överraska den här säsongen, med tanke på att det väntar ett OS i just Ryssland.
– Ja, de åkte ju också väldigt fint i Muonio. Speciellt på skejtloppet. Jag har inte studerat det sådär jättemycket, men jag hörde att Khazova åkte fort där.
Hur nyfiken är man på konkurrenterna nu när allvaret börjar närma sig på allvar?
– Ganska nyfiken (skratt). Men framför allt är jag nyfiken på hur det kommer stämma för mig när det väl är tävlingsdress och nummerlapp på. Kommer jag få med mig den där goda känslan? Det är inte så bara att hitta det där lugnet, man är lite ringrostig när man väl ska ut och köra.
När du hör ordet OS, vad snurrar i skallen då?
– Oj, det är ju det jag siktar mot den här säsongen. Att komma dit så förberedd som möjligt. Det är ju en bit kvar, nu gäller det att förvalta det utgångsläge som jag har.
Din tränare Magnus Ingesson tror att du vinner en individuell medalj i Sotji...
– Jaså, det känns ju jättekul att han tror på mig. Sen är det mycket som ska stämma på vägen fram dit. Det krävs otroligt mycket, att man har den rätta dagen, att man är beredd på fajt. För det kommer vara tufft att plocka medaljer i Sotji.
Charlotte Kallas favoritdistans tio kilometer fritt finns inte med på OS-programmet. Förhandssnacket har därför främst handlat om två andra distanser som kan passa Kalla – skiathlon och tremil i fristil. Själv har hon svårt att ranka de två distanserna.
– Det är lite fifty-fifty där. De senaste åren har jag ju inte haft några placeringar längst fram på någon av dem. Men jag har min erfarenhet och den säger att det är de distanserna jag har störst chans på.
Till helgen inleds världscupsäsongen med en minitour i Kuusamo. Det handlar om en klassisk sprint, fem kilometer klassiskt samt en jaktstart i fristil över tio kilometer. Charlotte Kalla längtar.
– Det ska bli skoj att köra minitouren. Jag hoppas att jag ska kunna ha lite överskott då. Oftast behöver jag ju inte tävla i gång mig, det brukar funka rätt bra. Men visst, det är nervöst att få träffa alla igen. Och att få möta dem.