Två veckor före Lilla VM hade Malmbergets handbollskillar problem. Den ordinarie målvakten hade varit på Dundret för att åka skidor, misslyckats en smula - och brutit nyckelbenet.
Krisen var total. Men desperata tider kräver desperata åtgärder och en ersättare kallades snabbt in - från hockeylaget.
Resten är Lilla VM-historia. För Andreas Karlsson stod pall för Kirunas tryck i finalen och var en av Malmbergets största guldhjältar.
"Så jävla grymt"
Efter Lilla VM-guldet hissades han av jublande lagkamrater.
- För tre veckor sedan hade jag inte kunnat drömma om det här, det är så jävla grymt. Det är helt obeskrivligt att man spelar hockey, börjar med handboll och får vara med om det här, säger Andreas Karlsson, som inte ens har prövat på handboll tidigare i sitt idrottsliv.
- Nej, aldrig. Bara hockey. Den första träningen var förra torsdagen, sedan fredag, och så var det två träningar den här veckan.
Det är inte så svårt, det här med handboll.
- Nä, precis (skratt), det är hur enkelt som helst.
Men hur blir man handbollsmålis på fyra träningar?
- Första träningen handlade om grunderna, att lära sig hur och var man ska stå. Sen var det skott, lite spel och så där. Jag vet inte om det är något speciellt. Men jag har haft en tränare, William Aspebo, som hjälpt mig enormt mycket. Utan honom hade det inte gått.
Blir det någon fortsättning på handbollskarriären nu?
- Nej, jag håller mig nog till det jag är bäst på ändå. Och det är ishockey, trots allt.
Ratade Sävehof - för Lilla VM
Bakom chockvärvningen av Karlsson låg Jakob Isaksson.
- Jag hörde att vår andra målvakt hade brutit nyckelbenet och tänkte att "Ante" kunde stå. Jag sa åt vår tränare Mikael Wikman att ringa honom och det gick ju bra. Han var helt fantastisk.
I vanliga fall spelar Isaksson med storklubben Sävehof, men till Lilla VM hade han gjort en snabb övergång för att kunna hjälpa sina gamla lagkamrater.
- De var lite folk, så jag kände att jag ville hjälpa till. Och det är alltid kul att spela Lilla VM.
Några större problem att passa in hade Isaksson inte.
- Nej, jag har ju spelat med det här laget åtta år, om inte längre. Vi känner varandra.
Varför vinner ni?
- Dels har vi bra lag, men vi har bäst inställning också. Vi ville vinna mest, det var det som avgjorde.