Det är onsdag. Fyra dagar kvar till Piteå IF:s sista match i årets allsvenska. Succélaget har chansen att nå andraplatsen – och därmed Champions League – men då krävs seger och många mål mot Hammarby borta på söndag.
Veteranen June Pedersen tänker inte så mycket på andra, tredje, eller fjärdeplatser. Hon har redan spelat två Champions League-finaler med Umeå IK och när NSD träffar henne i sportbutiken där hon jobbar är det full fokus på arbetet.
– Det är mycket som ska hinnas med här, jag har inte tid att stå och tänka på Champions League, säger hon.
Men hon tar sig gärna tid att prata lite fotboll. Vad annars kan man göra dagar som dessa? Piteå IF har chockat hela fotbolls-Sverige med sin anfallsglada spelidé och på de nio senaste omgångarna har laget sju segrar och två oavgjorda matcher.
– Självklart skulle det vara kul att ta sig till Champions League med det här laget. Men jag har faktiskt inte tänkt på det så mycket. Är det sjukt att säga det? Jag har mest bara lattjat på en match i taget, säger hon.
Du är nöjd vad som än händer i sista omgången?
– Jo, men vi har ju självklart pratat igenom vad som gäller på söndag. Först gäller det att vinna matchen, men rullar det på ska vi ju inte sejfa. Vi ska försöka göra hur många mål som helst, det kan ju öppnas en möjlighet.
Ni är bara fyra poäng från serieledande Rosengård. Lite surt ändå att vara så nära ett SM-guld?
– Ja. Vi skulle ha behövt några fler poäng där i början. Surt att vi förlorade hamma mot Vittsjö i premiären. Sedan ledde vi ju även med 2–0 mot Umeå borta och tappade till 2–2.
Grämer det?
– Nog tänker vi ganska mycket på det. Vi har pratat en del om det i laget, oss tjejer emellan. "Tänk om vi vunnit då, hur hade läget varit nu?". Samtidigt hade jag aldrig tänkt tanken att det skulle gå såhär bra i år. Vi är ju med däruppe i striden. Jag tror ingen trodde att vi skulle kunna bli tvåa, det är helt galet.
I Piteå är fotbollsfebern högre än på mycket länge. Intresset för laget är skyhögt och alla snackar fotboll.
– En tjej i laget som jobbar på O'Learys säger att det spelar ingen roll vilket bord hon går till, alla känner igen henne och alla vill prata fotboll. Piteå är en fantastisk stad att vara fotbollsspelare i. Det är som jag sa till en tjej: Det måste vara skitkul att komma hit utifrån och känna att vi är "the shit" i stan. Inte herrarna, inte hockeyn. Det är oss de kommer för att se. Häftigt.
Annars har ju damlag en tendens att hamna i skymundan av herrlag från samma stad.
– Här är det mer så för dem. Det ser jag när jag läser en tidning, det är mycket om oss. Skitkul. Det jag tycker är kul i år är att det har kommit fram många män, alltså de där i 40-50-årsåldern som kan lite, och sagt att vi spelar skitrolig fotboll. Att de hellre kollar på oss än på herrarna, det är ju skitkul.
30-åriga June Pedersen har spelat i Piteå IF sedan 2009. Hon har alltid varit en kugge i laget, men det är under den här säsongen som hennes – något sena – genombrott har kommit på allvar.
För en månad sedan kallades hon för första gången in till Norges A-landslag, hon har spelat EM-kvalfotboll och nu har flera klubbar börjat rycka i henne.
– Tydligen är jag som ett vin, jag blir bättre med åren (skratt). Mitt liv har vänts upp och ner nu sedan jag fick chansen i landslaget. Därför har mina prioriteringar också förändrats lite, säger hon och syftar på kommande säsong.
Den norska vänsterbacken, som är erbjuden ett nytt kontrakt med Piteå IF, har för första gången under sin karriär anställt en agent.
– Jag har ju plötsligt blivit attraktiv på marknaden. Jag kan absolut tänka mig att stanna i Piteå, men det finns kanske andra chanser därute. Bättre klubbar med bättre förutsättningar. Ingen aning.
Hennes agent har redan kontaktats av flera klubbar, hon vill inte säga vilka, men är öppen för det mesta.
– Om jag får ett skitbra kontrakt någon annanstans kan jag ju inte tacka nej. Jag har fått en ny chans, det är viktigt för mig att kunna satsa på fotbollen nu. Kanske inte jobba lika mycket, prioritera min kropp i stället.
Hur mycket jobbar du vid sidan av fotbollen?
– Just nu ligger jag på 70-80 procent. Det kanske inte är så mycket, men vissa dagar tränar vi dubbla pass och då jobbar jag emellan.
Är det slitigt?
– Exakt. Samtidigt tycker jag att det är skitkul. Jag har jobbat här i fem år och har mått bra av att ha något annat än fotboll att tänka på. Jag vill jobba, men inte lika mycket.
Det är inte bara June Pedersen som kan lämna Piteå IF efter den här säsongen. Lagets framgångar har skapat stort intresse – och det rycks i spelare som Pauline Hammarlund, Hanna Pettersson och Faith Ikidi.
Vad som än händer med henne så hoppas Pedersen att laget slipper en spelarflykt.
– För Piteås skull hoppas jag att alla stannar. Det skulle vara skitbra att få bygga vidare på det här som Stellan (tränare Carlsson) har gjort. Samtidigt, det har ju gått bra för laget och det har säkert öppnats nya möjligheter för många spelare. Jag menar, om de vill ha en gammal trasa som jag, varför skulle de inte vilja ha en 23-åring som är skitbra?