Fyra säsonger i Luleå Hockey, en viktig pusselbit i succékedjan med Linus Omark och Johan Harju och ett SM-guld med Brynäs 2012.
Det är ett urval av vad Piteåsonen Mats Lavander, 36, har hunnit med i sin spelarkarriär.
Nu är framtiden osäker för 36-åringen som de tre senaste vintrarna lirat i allsvenskan med Björklöven.
– Jag håller som öppet för spel men jag ger det inte länge till. Jag har en operationstid i november och hittar jag ingen klubb innan dess så opererar jag mig då och så ska jag rehaba en stund och sen hittar jag på något annat, säger Mats Lavander.
Det är höften som ska renoveras.
– Det är inget jätteingrepp. De ska slipa bort och jämna till lite. Jag vet inte om det är brosk som de ska ta bort. Men hittar jag någon klubb innan tar jag operationen efter säsongen, säger Lavander.
Hur ser marknaden ut?
– Det har varit ganska tyst – och det är fullt naturligt. Jag spelade kanske bara 15 matcher i fjol och jag är ändå 36 nu. Klubbarna står inte på kö, men det är utomlands ifall det blir någonting. Fast nog har man lekt med tanken att det inte blir något. Det är man fullt medveten om. Men har jag tur att det dyker upp något roligt så kör jag, annars får jag göra något annat.
Hur känns den tanken, att det kanske är slut?
– Det känns ändå helt okej. Vad fan, alla är inte Janne Sandström och kan lira på i flera tusen matcher (skratt).
Men om det blir spel så blir det utomlands?
– Jo, det är det. Då blir det ett äventyr. Jag har ju inte lirat nån säsong utomlands än. Men vi får se, det kanske inte blir nån, säger Lavander innan han snabbt tillägger:
– Inte en hel säsong men kanske en halv (skratt).
Vad Mats Lavander ska göra den dagen spelarkarriären är över är i dagsläget oklart. Det kan bli ett civilt arbete, det kan bli studier och det kan också bli så att han fortsätter inom hockeyn.
– Det är lite osäkert men det är inte så att jag går runt och mår dåligt över framtiden. Det gör jag inte. Blir det ingen hockey blir det något annat och jag tror säkert att man hittar något som man tycker är ganska kul, säger Lavander och kommer in på att han är nyfiken på tränarjobbet:
– Nog finns det ändå där, helt klart. Jag älskar ishockey och branschen och jag tycker det är kul och man är kvar i gemet på det sättet om man skulle bli coach, men det är en helt annan sak än att vara spelare.
Han fortsätter:
– Jag tror att jag skulle kunna bli hyfsad som tränare också men jag har väl inte känt att jag är redo att borra ner huvudet och bli så bra tränare som jag kan när jag håller spelarkarriäreen öppen. Den känslan tror jag måste infinna sig, att man känner att man verkligen har fullt driv och fokus på att göra ett jävligt bra jobb. Annars tror jag inte det blir bra.