Det var i september som bakslaget kom. Efter en sommar då allt gått precis enligt planerna började kroppen plötsligt strejka. Magdalena Pajala hade kunde knappt ta sig framåt, det gick inte att sova och hon mådde allmänt dåligt.
Nu – ett par månader senare – har hon förtstått att den där tiden faktiskt, på något märkligt sätt, innebar något positivt.
– Då var det väldigt tufft, men såhär i efterhand ser jag det som en positiv erfarenhet att få testa kroppens gränser. En ny erfarenhet, jag har nog aldrig varit så sliten tidigare.
Vad tror du att det berodde på då? Har du tränat mycket mer?
– Framför allt känns det som att kvalitén på alla mina pass har höjts jämfört med tidigare år. Det har blivit väldigt bra träningspass med väldigt bra innehåll. Jag var väldigt bestämd, målmedveten och fokuserad på vad jag skulle göra redan i april. Jag kom igång tidigt och har tränat väldigt bra.
Det låter som att du har en annorlunda träningsupplevelse i år?
– Jo. Man skulle kunna säga att dalarna varit djupare men topparna har också varit högre. Känslan jag haft under vissa pass har väldigt mycket bättre än vad jag tidigare upplevt. Ska jag vara ärlig så har jag aldrig upplevt att jag gått in i en säsongn med det lugn jag har nu.
Magdalena Pajala tänker, som de flesta andra, på VM i Falun. Men mest ser hon fram emot säsongen i stort. Hon längtar efter att tävla på världcupen och jagar snarare en känsla än ett resultat.
– Alla är så resultatfixarade. För mig är det lika viktigt med prestationsmål och känslomässiga mål.
Hur menar du?
– Prestationsmålen handlar om teknik, åkkänsla, det jag kan göra under loppet. De känslomässiga målen handlar om att jag ska åka skidor för mig själv, för att jag tycker att det är roligt. För det är när jag har den känslan som det kan gå riktigt bra.