Charlotte Kalla svarade för en mycket stark säsong där OS blev pricken över i.
Det här måste väl ha varit din bästa i karriären hittills?
– Ja, det känns det som. Med den nivå som det är i världseliten i dag krävs det väldigt hög kapacitet för att vara med och fajtas om pallplatserna.
Vad är det som du minns bäst från OS?
– Oj! Det är så mycket. Det var som en lång saga, att det var elva olika personer som tog medalj. Att så många lyckades pricka formen.
Och för egen del?
– Att jag lyckades ta ett silver redan på den inledande skiathlondistansen. Att jag kunde ligga där bak och åka energisnålt och när jag väl bestämde för att gå så gjorde jag det också. Och just det kommer jag att ta med mig. När jag väl ryckte gjorde jag ett ärligt försök men Marit (Björgen) var otroligt stark den dagen och hon dansade med ganska lätt bakom även fast de andra fick släppa. Det kändes så himla kul att få ta det silvret. Sen, att få fajtas som jag gjorde på tio klassiskt. Jag har aldrig varit så trött som när jag kom i mål efter det loppet. Att få ta ett silver på en distans som jag knappt trodde var möjligt bara för ett par år sedan.
Samtidigt har man nog aldrig sett dig så besviken som efter målgången på 30 kilometer. Tänker du på det loppet än i dag?
– Nej, jag har lämnat det bakom mig, det har jag. Men det var ett av mina stora mål att få göra det riktigt bra där. Därför kändes det så otroligt tråkigt att inte kunna förbereda sig på bästa sätt. För även om mästerskapet hade varit en framgång fanns en dröm att få avsluta där och göra det riktigt bra.
Hur länge fanns besvikelsen kvar inom dig?
– Den fanns nog kvar under söndagen lite grand. Det fanns i tanken fram till dess att jag fick bära fanan men efter det har jag inte tänkt så mycket på det.
Finns det något som du är extra nöjd med när du summerar årets världscup?
– Jag är väldigt nöjd med 10 kilometer klassiskt i Lillehammer. Jag hade helt perfekt material och kunde bara trampa på och åka avslappnat och stort med riktig kraft i åkningen samtidigt som jag ändå kunde disponera kraften bra. Sedan fick jag ju baktider på Therese (Johaug) och Marit (Björgen) och tänkte ”kan det verkligen vara möjligt att jag åker ifrån dom”. Det är lätt att ha tankarna där och inte på det som ska göras i spåret men det lyckades jag ändå med och det känns riktigt bra.
Finns det något specifikt som du är extra nöjd med när du summerar hela säsongen?
– Det var nog att jag vågade gå min egen väg och följa den plan som jag hade satt upp på det jag ville göra i mina förberedelser. Och att åka med det självförtroendet som jag vågade åka med i backarna. Jag gick inte in och sa ”jamen du kan åka före mig” utan jag agerade beslutsamt och jag beslutade mig för att ta kommandot så gjorde jag det också.
Vad har varit tuffast under den här säsongen?
– Det är nog tremilen. Det var den största besvikelsen.
Kan du sätta ord på känslan som fanns inom dig under loppet när det stod klart för dig att du inte räckte till just då?
– Det var som när vi kom upp efter den första stigningen. Då kände jag mig lika trött som efter att jag spurtat på skiathlonloppet. Det kändes jobbigt när vi skulle varva och när återhämtningen inte fanns där.
Är det gråt man känner inombords en sån gång?
– Åh. Det känns som ett tryck här i bröstet. Att det inte kan få gå vägen. Samtidigt var det väl en chansning att sikta mot medaljen. Men det var som att jag levde på hoppet även under loppet.
Ska du fortsätta träna med Björgen och de andra norska toppåkarna även i sommar?
– Vi har inte bestämt något. Vi får se. Jag tycker att det har gett mig mycket. Det har varit en motivation att veta att jag ska åka dit. Sen har det varit kul att få lära känna henne ännu bättre.
Är du välkommen när du nu har blivit så bra?
– Ja, de sa väl där i början på säsongen att nu är det slut på Norgeresor. Men jag sa att då får väl dom komma till Sverige i stället.
Vad har du gjort sedan säsongen tog slut?
– Den tog ju slut i lördags så jag har bilat till Åsarna och vi var hemma halv tre i söndags. Sen har jag träffat släkt och vänner i Tärendö och i måndags var jag hos mamma i Käymäjärvi och det var en sån där pangdag och vi körde skoter och grillade korv och värmde bastun. Det var mysigt.
Det låter inte helt fel?
– Nej, det var en härlig dag.
Hur gör du för att rensa skallen och ladda om batterierna?
– Jag trivs väldigt bra ute i naturen. Där finner jag ro. Jag kan skala av tankarna och bli fri från alla beslut för en stund. Såna gånger fyller jag på energin.
Stämmer det att du har läst in Jägarexamen?
– Ja, det stämmer. Jag tog den för två somrar sedan men det är ganska begränsat som jag har kunnat vara ute på jakt.
Har du tänkt jaga något till hösten?
– Jag hoppas det. I höstas var jag bara med och gick bredvid där jag fick låna vapen. Fyra dagar på älgjakt hann jag med.
Hann du se någon älg?
– Ja, det hann jag. Och jag fick också vara med när en sköt en älg också. Jag stod snett bakom och det var så mäktigt, det är så mycket kraft.
Var har du jaktmarker?
– Jag har hängt med kompisar.
Hemma i byn?
– Nej, det har varit i Sundsvall. Det har varit snabbast.
Jagar farfar fortfarande?
– Ja, inte den här men förra hösten så var jag med pappa och ”faffa” på älgjakten där hemma. Jag hoppas det finns tid för det även i höst.
Blir det någon semester?
– Ja, det blir sol och värme. Sedan ska jag även till fjällen här i vår och det ska bli härligt.
Vad gör du när du åker till fjälls?
– Jag hoppas åka lite randonée där man först går upp med stighudar under skidorna och sen åker ner. Sen blir det kanske lite längd. Och på det stället som vi ska till finns massor med möjligheter. Jag hörde rykten om isklättring och vet inte alls vad det är men vi får se.
Hur ser planerna ut för sommaren, hinner du till exempel med sånt som grillkvällar och bad?
– Jag har två bröllop som jag ska på i sommar och det ser jag fram emot. Lite ledighet och äta grillat. Sen längtar jag till att plocka bär men det kommer ju lite längre fram.
Hjortron eller?
– Ja, hjortron. Och lingon går det en hel del av så det lär nog bli lingonplockning också.
Har du blivit bättre på att ladda om och koppla av ju mer erfaren du blivit?
– Ja, jag tycker att jag blir bättre och bättre. Det gäller att vara i nuet.
Om det här hade blivit en plattsäsong utan några framgångar – hade du övervägt att lägga av då?
– Näe, det hade jag inte utan jag ser fram emot att få åka vidare.
Vad känner du nu inför framtida hårdsatsningar?
– VM i Falun nästa år känns superstort. Sen får vi se men jag är sugen på ett OS till.
Hur tänker du när det gäller Tour de ski?
– Jag har inte tagit något beslut där än. Jag tycker om touren som tävlingsform. Jag har så bra minnen från den men samtidigt har jag också bra minnen från i år där jag avstod och där jag i stället kunde komma i superform till OS.