Säsongen 2010/11 stod han på toppen av sin skidkarriär. Då tog sig Jesper Modin till fem sprintfinaler i världscupen, han slutade trea i sprintcupen och tog sig till sprintfinal på VM i Holmenkollen.
Men sedan hände något. Modin drabbades av mystiska sjukdomsbesvär som ständig trötthet och huvudvärk. Problemen vägrade ge med sig och i november förra året – bara dagar innan VC-premiären i Gällivare – bestämde han sig för att ta en timeout från skidåkningen.
Något han verkligen behövde.
– Jag ville ta den där timeouten för att komma till rätta med det, annars hade jag väl gått och gnetat mig igenom den här säsongen också. Man vill ju inte må halvdåligt, säger Modin när han tar en paus från säsongens första klubbläger med Piteå Elit.
Ja, nu är han återförenad med klubbkompisarna. Han kan inte träna lika hårt och mycket som de andra. Men han kan träna betydligt mer än för bara ett halvår sedan.
– Mellan november och mars tränade jag totalt tre pass. Det var allt jag gjorde fysiskt. Nu är min plan att träna en timme varannan dag. Det är ju inte alls mycket att komma med, det är mindre än en motionär, men det är ändå himla skönt att vara i gång igen, säger han.
Hur mår du nu egentligen?
– Jag är inte hundra än. Men känner att det går åt rätt håll. Det är betydligt bättre nu jämfört med i vintras. Då var jag trött hela tiden. Jag ville bara sova. Då hade jag varit tvungen att gå och lägga mig två timmar efter den här intervjun. Nu är det inte så, nu känner jag mig inte som en 85-åring längre.
Jesper Modin har aldrig fått någon konkret diagnos från läkarna. Han fick höra att det kunde röra sig om tvar och behandlades också för det med hjälp av antibiotika. Men Modin vet inte hur mycket den behandlingen hjälpte egentligen. Han tror snarare att kroppen helt enkelt behövde läka bort besvären på egen hand genom vila.
Hur frustrerande var det att inte få klara besked från läkarna?
– Det var fruktansvärt. Väldigt hemskt. Man mår halvkass, men vet inte vad det beror på. Jag är väldigt lösningsorienterad av mig dessutom, jag har alltid ett mål. Därför hade det varit mycket lättare med ett brutet ben. Då vet man vad man ska göra för att ta sig tillbaka. Nu visste jag inte var jag skulle börja. Nej, man blir galen.
Jesper Modin har fortfarande en lång väg att vandra. Och han har inte en aning när han kan vara tillbaka i skidspåren igen.
– På den här säsongen har jag inga förväntningar alls. Det är som med träningen också, det får ta den tid det tar. Det är klart att man är sugen på att tävla igen, men eftersom jag inte har tränat någonting i vinter... Det behövs ju rätt mycket träning i den här sporten.
Så OS i Sotji är inget du funderar på?
– Det är klart, man tänker ändå på det. Så blir det ju. Men det är absolut ingenting jag har som mål.
Det kommer ju ett VM på hemmaplan 2015...
– Ja, det känns mer aktuellt. Den här säsongen får bli som den blir. Jag är bara glad om jag får åka någon tävling.
Är det någonting Modin har lärt sig under den tunga tiden är att sätta saker och ting i perspektiv.
– Man tar inte lika allvarligt på saker och ting, man får lite distans. Det är ju bara skidåkning liksom. Vi har två träplankor som vi ska åka så snabbt som möjligt från A till B. Hur viktigt är det egentligen? Sen att det är det roligaste jag vet är en annan sak...
Modin säger att han också har lärt sig att stanna upp och leva mer i nuet.
– Ja, man har lärt sig att ta tillvara på dagen. Man inser på något vis att det kan hända saker som gör att livet förändras. Det låter kanske klyschigt, men man stannar upp och inser att det inte alltid går på räls.
Känner du någon oro över att de värsta problemen ska komma tillbaka?
– Det är väl klart att de farhågorna alltid finns, men det är inget jag tänker på. Nu är jag bara så glad att vara i gång.