Det har gått lite mer än åtta månader sen som Angelica Brage la sig på operationsbordet för att helrenovera sin vänstra axel.
Där och då var inte bara ett hemma-SM i Piteå långt borta för 28-åringen – utan hela karriären var i fara.
Hon trotsade dock läkarnas rekommendationer om att lägga ner sin satsning och under fredagen gjorde hon tävlingscomeback.
Hur det gick? 108 kilo i bänkpress och svenskt rekord säger egentligen allt.
– Det var ju kul. Det var under vad jag har gjort som allra bäst men i och med att jag gjorde det på ett DM när ett svenskt rekord inte räknas så höjde jag mitt eget svenska rekord, säger Angelica Brage.
Sen fortsätter Luleå AK-lyftaren:
– Det är ju kul med tanke på att ortopeden sa att jag ska vara glad om jag bänkar egna kroppsvikten igen – och riktigt 108 kilo väger jag inte, säger hon och skrattar.
Så gott har du inte haft det under rehabperioden...
– Nä, precis. Nä, men. Det känns kul såklart – och det kändes lätt. Där kändes det som att det fanns mer kilon.
Angelica Brage tävlade i 57-kilosklassen och hon landade till slut på 448 kilo totalt (167,5 i knäböj, 108 i bänkpress och 172,5 i marklyft).
Eftersom Brage var ensam i sin klass parades hon ihop med Elina Rönnqvist (72), Öjebyn, och Miia Grändås (52), Örebro, och sen fick de poäng utifrån kroppsvikt och vikt på stången.
I den gruppen slutade Luleå AK-lyftaren tvåa efter Grändås.
Men den här dagen hade resultatet i sig ingen större betydelse – för Angelica Brage var en vinnare redan när hon gjorde sitt första lyft.
– Jag har haft jätteroligt. Det är inget superbra resultat men jag är jätteglad och det känns jättekul att ha varit här och fått köra.
Det gav mersmak med andra ord.
– Jo, sen har jag liksom sprätt runt och känt mig så himla tacksam att jag kan vara här, för det är så mycket som har pekat på att det inte skulle vara möjligt att få vara här eller på nån annan tävling. Det var så himla roligt att tävla igen.
Hur mycket har du saknat det?
– Varje dag, hur mycket som helst.
Hur ser framtiden ut nu?
– Ja, framtiden.. Jag är kvar i mitt att allt ska vila på känslor numera, och just nu har jag en jättebra känsla. Om vi ser det här året kommer jag kanske på sin höjd göra ett nordiskt och ett västeuropeiskt mästerskap – om allt känns bra.