Det tog längre än det var tänkt, men till slut rattar NSD in på rätt område och kan ta hissen upp till familjen Fransson. Ett par avplockade skor och en handskakning senare så skjuter Per Savilahti Nagander in kvitteringspucken mot Leksand borta – med 33 sekunder kvar.
Johan Fransson jublar och några minuter senare får han fira igen, för då kliver Per Ledin fram och fixar bonuspoängen till Luleå Hockey.
Landslagsbacken har lämnat klubben men finns bara tiden så slår han sig ner i TV-soffan när det är dags för ännu en SHL-omgång.
Om 29-åringen trivs med sitt nya liv i Schweiz? Tja, det är inte bara han som har kommit till rätta i Rapperswil.
– Det är alldeles lysande. Jag trivs skitbra. Ungarna har kommit in i en fantastiskt bra skola och har lärt sig engelska och lite nybörjartyska, så de börjar som komma i ordning och har börjat trivas. Det är som huvudsaken, så vi trivs faktiskt som fisken i vattnet, säger Fransson efter att ”Ledda” gjort segerintervjun.
Redan förra sommaren såg det ut som att Johan Fransson, som då hade tre år kvar på kontraktet med Luleå, skulle lämna Norrbotten för spel i KHL. Men någon lösning hittades inte och det blev ytterligare en säsong i SHL.
I våras deklarerade backen återigen att han skulle lämna klubben. Och det löste sig – till slut. Men det dröjde ända in i september innan det stod klart att han lånas ut till Rapperswil-Jona Lakers, som även har en option över nästa säsong.
– Det var lite strul – igen.
Här måste jag flika in och fråga varför det alltid blir strul.
– Ja... Vi har trott och varit inställd på mycket de senaste två åren (skratt). Men det börjar som vara glömt nu, det går inte att älta att man hade kunnat fara dit eller dit, utan det löste sig äntligen i år och det blev en bra lösning för bägge parter, säger Fransson och utvecklar:
– Vi kände att det var viktigt att komma utomlands nu eftersom vår äldsta är nio år. Hade vi spelat klart två år till där hemma hade hon varit elva och det hade varit mycket tuffare och svårare för henne att komma in i skolan.
Han medger att han inte har gått oberörd genom de två senaste somrarna.
– Det har varit mentalt jobbigt ibland, när man inte vet vad som ska hända. Man har gått som ”den här veckan smäller det”. Men jag förstår som båda parter ändå, att man vill ha en bra lösning på det, säger Fransson innan han kommer in på hur han tycker att Luleå har skött allt:
– Det är självklart att man har varit besviken att vi kanske inte har hittat nån lösning tidigare. Det har funnits alternativ, men samtidigt förstår jag deras sits också. Men vi kom ju överens till slut och det är jag väldigt glad och tacksam för. Det är inget illa ment, att man inte vill spela i Luleå, utan det är mer att vi kände rätt tidigt att vi ville spela utomlands. Och de värvade en jävligt bra back måste jag säga, jag tycker (Kristian) Näkyvä är bland elitseriens bästa nyförvärv.
Under hela försäsongen, tills en lösning var klar, valde Johan Fransson att träna med Asplöven istället för med Luleå Hockey. Anledningen: Han ville inte störa Luleås uppladdning.
– Jag tar mycket plats i ett omklädningsrum, på ett positivt sätt tycker jag. Jag är ofta glad och pratar mycket och skojar och skrattar och grejar på och det kändes också som att jag skulle ta upp nån annans istid och skapa nån slags oro där. Du vet, det var lite yngre backar och så och då kanske de börjar fundera att ”kanske han kommer tillbaka”. Då tyckte jag att det var bättre att träna med Asplöven, säger Fransson och tillägger:
– Sen trodde jag väl inte att jag skulle hålla på att köra där i sex veckor, men det var faktiskt en jäkligt rolig tid. Det hade varit kul att spela nån match också. De ville gärna att jag skulle spela och jag ville själv, men jag vågade inte utifall att man skulle åka på nån större skada.
Någon större skada var det, ja. I oktober förra året åkte Johan Fransson på en knätackling av Riley Holzapfel och blev borta från spel i några veckor.
Den sekvensen har faktiskt ett finger med i utlandsspelet.
– Jag fick en liten tankeställare, att det kan gå fort. Jag tänkte att ”fan, får man en till stor skada kanske man aldrig hinner utomlands”. Utan pang, man får lägga av eller nåt. Då tror jag man hade ångrat sig resten av livet.
Johan Fransson trivs både i sitt nya land och hos den schweiziska ligajumbon, även om importregeln ställer till det. I Schweiz får man bara spela med fyra utlänningar åt gången, Rapperswil har fem och därför får spelarna rotera.
Men när han väl får lira har han en stor roll.
– Jag får spela sjukt mycket så det känns skitroligt. Sen är väl det tråkiga att vi har fem importer. Det är jättetrevliga och jätteduktiga killar och det är det som är det kluriga också, att det är fem stycken som är så pass bra att de egentligen ska spela varje match. Det har ju varit en ovan sits måste jag säga, men det är bara att gilla läget och det känns bra att de tror på mig och vill se en framtid. Det är roligt att höra.
De vill det alltså?
– Ja, det tror jag väl (skratt).
Du har 1+1.
– Jo, nästa år har de också chansen att lösa mig.
Har ni haft diskussioner om det?
– Vi har väl haft lite diskussioner. Sen har jag bara fokuserat på att spela och jag har egentligen inte haft något fokus på det, utan jag räknar med att vara kvar här och i Schweiz. Jag har inga planer på att vända hem och som det känns nu kommer vi vara utomlands länge, säger Fransson och berättar att de redan nu har börjat titta på ett större boende:
– Lägenheten vi har är jättefin, det är väl ett rum vi saknar. Så längre fram blir det att byta till en större lägenhet, ett hus eller ett radhus.
Efter Channel One Cup, landslagsturneringen pågår just nu, återvänder Johan Fransson till Rapperswil för att spela Spengler Cup i Davos i mellandagarna. Och med familjen på jullov i Luleå så får backen vara ensam på julafton.
– Det blir nog inte att göra ett skit. Vila lite, se TV, käka och sen kan det nog bli att spela TV-spel. Jag brukar inte spela så mycket men nu har jag chans att öva så man inte förlorar mot grabben, säger Fransson.