Davos, 12 december 2014: Efter en solig dag möter Charlotte Kalla upp NSD:s team och får ta emot karriärens andra NSD-medalj. Efter fotograferingen slår hon sig ner i hotellobbyn och tar fram spåkulan och blickar in i 2015.
– Då hoppas jag att jag kommer kunna summera VM med att det var då jag prickade in den riktiga formtoppen och verkligen fick till det där och då, sa Kalla till NSD då
Ruka, 26 november 2015: Snöblandat regn och nordlig vind. När Charlotte Kalla dyker upp till pressträffen utan jacka blir jag lite osäker, kommer hon verkligen vilja ta bilderna ute? Det är inga problem. NSD-medaljen delas ut, fotografen jobbar blixtsnabbt och minuten senare är vi inne igen och kan slå oss ner i den färgglada soffan.
Sen får skidstjärnan den klassiska sportfrågan: Hur känns det?
– Det känns bra. Det är ju väldigt speciellt i och med att jag tidigare har haft lite svårt att upprepa de här riktiga succéåren. Det har varit lite mellanår där emellan, att få landa och kanske hantera situationen. Att få upprepa det som hände i Sotji med att kunna svara upp till alla förväntningar som var inför ett hemma-VM... Det känns stort att lyckas med det, säger Charlotte Kalla.
Sen blir hon påmind om att drömmen hon berättade om i Schweiz för ett år sen blev sann.
– Det blev så. Jag ryser nästan när jag tänker på det.
Det är VM-succén på hemmaplan som ligger till grund för årets NSD-medalj.
Men vi återkommer till Falun – för resan dit var ju minst sagt krokig.
En och en halv månad innan mästerskapet ställde hon sig på startlinjen på VM-banorna i Skandinaviska cupen.
15 kilometer senare hade hon slutat fyra, långt efter vinnande Astrid Uhrenholdt Jacobsen.
När hon sen mötte den samlade presskåren var hon allt annat än glad och konstaterade: "Åker jag på den här nivån har jag inget på ett VM att göra".
Nu berättar Kalla om inledningen på förra säsongen och att just den dagen i Dalarna blev vändningen.
– Inte var det en spikrak väg, inte hela träningsåret och kanske inte det som väntade efter Davos. Jag var inte så supernöjd med tävlingarna innan jul och när jag kom till Skandinaviska cupen i Falun och skulle ha ett bra genrep så gick det inte alls som jag hade tänkt mig, säger Charlotte Kalla och utvecklar:
– Det var vallamiss och... Samtidigt var det ganska viktigt för mig där att bestämma mig för att jag nu minsann ska göra allt det jag kan för att det ska bli så bra som möjligt den månaden som är kvar till hemma-VM. Det var viktigt på sitt sätt.
Men du var arg då...
– Ja, jag var arg just då. Men framförallt var det som att jag fick tänka till själv, om jag tror att jag har möjlighet att komma i så bra slag att jag har något med medaljerna att göra.
Vändningen kom i Östersund veckan innan VM. I den sista världscuptävlingen innan mästerskapet utklassade hon konkurrenterna.
Resten är historia.
– Eftersom jag inte hade tagit någon individuell VM-medalj tidigare så var det det som hägrade – och när jag väl kom till VM och hade världscupen i Östersund i ryggen så var det bara glädje och lättnad när jag fick bronset i skiathlon-loppet. Då kändes det som att oavsett hur VM slutade så hade jag uppnått mitt mål – men jag var hungrig på mer, säger Kalla.
Mer fick hon. Efter bronset krossade hon konkurrenterna och tog guld på tio fritt, sen blev det silver i stafetten och via en magisk återkomst i tremilsloppet fixade hon ännu en bronsmedalj.
– Det var många viktiga lopp där. Visst, VM-guldet är det som slår absolut högst men också sättet vi åkte stafett på. Att jag tog en klassisk sträcka, det var nåt som jag inte hade trott skulle hända nån gång – att jag skulle få köra mot världens bästa klassiska åkare, Therese Johaug. Sen tremilen, den vändningen som jag lyckades göra där och åka hem ett brons var också otroligt viktigt, minns Kalla.
Det kunde inte ha blivit så mycket mer lyckat?
– Nä, det hade inte det. Det var en helt fantastisk stämning i Falun och det var häftigare än jag hade kunnat drömma om.
Tillbaka till NSD-medaljen. I Davos försökte jag få Charlotte Kalla att säga att den är större än Bragdguldet. Det lyckades jag inte med så det här året blir det en enklare fråga.
Vad är det som gör NSD-medaljen speciell?
– Alltså, det här året. Det är jättemånga fina prestationer som har gjorts i Norrbotten i år, kanske framförallt på damsidan med lagidrotter. Men bara det att jag och Sofia Mattsson är nominerade till "årets kvinnliga" i Svenska Idrottsgalan visar vilken topp vi har i norrbottnisk idrott, säger Kalla och tillägger:
– Sen är det alltid svårt att värdera idrotter emellan...
Ditt VM säger egentligen allt. Sen sätter vi punkt där.
– (Skratt) Ja.
För texten är det inte riktigt punkt än, för efter årets NSD-medalj går Charlotte Kalla om Marcus Hellner.
Sven-Åke Lundbäcks sex medaljer dominerar fortfarande men med tre stycken har nu Kalla kommit upp i samma antal som Sonja Edström, vilket är näst flest bland skidåkarna.
– Stort, säger Kalla först.
Sen blir hon tyst innan hon tillägger:
– Det är ett väldigt fint sällskap som man hör till.