I vanliga fall brukar NSD-sporten få vänta till eftermiddagen för att intervjua NHL-norrbottningarna borta i Nordamerika.
Men det här är ingen vanlig måndag.
Under natten – svensk tid – blev Bodensonen Oskar Sundqvist, 22, Stanley Cup-mästare med sitt Pittsburgh Penguins, efter att ha vunnit den sjätte finalmatchen mot San Jose med 3–1 på bortais.
Några timmar efter glädjescenerna i SAP Center at San Jose svarar Sundqvist i telefonen.
– Klockan är snart två här, konstaterar anfallaren först när NSD når honom.
Sen försöker han sätta ord på det som han just har varit med om.
– Det är ganska overkligt faktiskt. Även om jag kanske inte har spelat så mycket så är det en ganska häftig känsla att få vara med om. Det har varit jäkligt roligt den här tiden jag har fått vara med, säger Sundqvist, som noterades för fyra poäng (1+3) på 18 matcher i grundserien och som fick göra två framträdanden i slutspelet.
I finalserien blev det ingen speltid, men han har hela tiden varit och nosat på en plats – och när slutsignalen ljöd fick han vara med och fira på isen.
– Vi hade det ganska stressigt vi som satt i omklädningsrummet. Vi var tillsagda att vi skulle börja byta om när det var tio minuter kvar om vi ledde. Allihopa sprang omkring som yra höns, jag tror jag pissade fem gånger däremellan. Det var stressigt men när väl (Patric) Hörnqvist i stort sett avgjorde i öppen kassen var det en stor lättnad. Att sen få komma ut med laget och fira var en häftig känsla, säger Sundqvist, som också fick lyfta bucklan:
– Det var kul att få göra det också. Det var mer lagets beslut och hade ingen sagt något hade jag kanske inte lyft den, på grund av att jag har spelat så lite och sånt. Men det var kul att få göra det.
Vad händer nu då?
– Vi flyger hem i morgon och får jag gissa blir det parad i övermorgon.
Att det sen kommer – och redan är, för den delen – att bli bra tryck i Pittsburgh råder det ingen som helst tvekan om.
– Med tanke på hur det var förra matchen... Det var helt galet. Hade vi vunnit den tror jag inte vi hade kunnat lämna arenan på hela natten. Jag tror det kommer vara fullt ös i hela Pittsburgh.
Efter det väntar en hemresa till Sverige och Norrbotten.
– Efter paraden och sånt där blir det väl lite möten och såna grejer, sen blir det hem. Jag tror jag landar i Skellefteå och lämnar all packning där, sen far jag till Boden och spenderar lite tid med familj och vänner och bara umgås. Man saknar ju familjen så klart, det har inte blivit lika regelbundet att träffa dem som när man var i Skellefteå.
Han kommer hem som nybliven Stanley Cup-mästare – och han kan också se tillbaka på en säsong som han är nöjd med.
– Självklart. Jag menar, när jag blev nedskickad till AHL var inte min första prioritet att jag skulle få stå och uppleva och vinna Stanley Cup med laget. Det var en häftig upplevelse och jag är nöjd med min säsong, men nästa år blir så klart målet att helt enkelt ta en ordinarie plats, säger Sundqvist, som alltså återvänder till länet inom kort.
Då kan han ha med sig en Stanley Cup-ring (klubben bestämmer vilka som ska tilldelas dessa) och han kan även få sitt namn på Stanley Cup-bucklan (han uppfyller inte kriterierna på 41 grundseriematcher eller en spelad finalmatch, men klubben kan ansöka om att namnet ändå ska komma med).
Själv tar han allt det där med ro.
– Jag brukar vara en sån som inte förväntar mig allt för mycket för att inte bli besviken. Så jag tar det som det kommer helt enkelt, jag är bara glad att ha fått vara med på den här resan, säger Sundqvist.
Niclas Wallin är den enda bodensaren som tidigare har vunnit Stanley Cup.
Nu har han fått sällskap av 22-åringen med Bodens IK som moderklubb.