Löftet om tunga tiden: ”Väldigt många tårar”

Vi backar bandet till säsongen 2015/2016. I Kalix SK-dressen gick Emma Ribom fram som en ångvält i skidspåren.

Strax innan jul gjorde Ribom, som nyss fyllt 18 år, debut i Skandinaviska Cupen och slutade sexa i 10 kilometer klassiskt i finska Vuokatti. Hon hade 47 sekunder upp till den tre år äldre Sofia Henriksson – men var samtidigt tio sekunder snabbare än den jämnåriga supertalangen Ebba Andersson.

Två månader senare fick hon representera Sverige i junior-VM. Efter en femteplats i fristilssprint och en sjundeplats i 10 kilometer fristil fick hon avsluta mästerskapet med att kliva högst upp på pallen tillsammans med Ebba Andersson, Elina Rönnlund och Jenny Solin. Innan säsongen är över har hon även hunnit vinna tre JSM-medaljer i Torsby – ett guld och två silver.

Karriären pekade spikrakt uppåt och Riboms namn nämndes allt flitigare i skidsverige och efter den framgångsrika säsongen hon blev inbjuden att miljöträna med Piteå Elit under klubbens uppstartsläger i Saxnäs.

Men ett halvår senare kom bakslaget. Emma Ribom drabbades av körtelfeber och Kalixlöftet kunde knappt träna på två en och halv månads tid.

– Det var verkligen jättetufft, säger Ribom som trots detta gjorde comeback strax efter nyår och fick en plats i Sveriges JVM-trupp till Soldier Hollow i USA.

Men med mängder av missade träningstimmar i ryggsäcken blev det ingen ny JVM-succé.

– Jag blev dessutom sjuk under JVM. Hela säsongen blev jättestrulig, säger Emma Ribom som, trots sin sjukdomshistorik, ställde upp i JSM på hemmaplan i Kalix i mars månad.

Där lyckades hon inte alls upprepa succén från Torsby säsongen innan som resulterade i tre pallplatser.

– En jättetuff säsong. Det gick verkligen emot, säger hon.

– Jag hade drygt 80 sjukdomsdagar under senaste träningsåret. Det var en svår säsong där jag lärt mig mycket.

Vad har du lärt dig?

– Att tackla motgångar och det är inte så himla lätt. Man stressar upp sig i onödan och man får verkligen lära sig att ta allt med ro, säger hon och fortsätter:

– Man kan bara ta ett steg i taget. Det var inte så lätt att bara träna en halvtimme i taget där i början i flera veckors tid. Tålamod är en viktig nyckel i längdskidåkningen.

Under den tunga tiden har en person betytt extra mycket för Emma Ribom. Det handlar om hennes personliga tränare Joakim Abrahamsson, tidigare förbundskapten för Sveriges skidlandslag.

– Han har hjälpt mig väldigt mycket. ”Jocke” har fått lugna mig många gånger, säger 19-åringen.

– Det har varit väldigt många tårar. ”Jocke” är så lugn och trygg som person och sprider mycket trygghet som är betydelsefull för mig.

Under frånvaron har duon växlat en hel del telefonsamtal.

– Det spelar ingen roll vad jag ringer om. Han lyckas alltid lugna ner mig, säger Ribom som verkligen har fått kämpa med sina känslor.

– När tårarna rinner är det perfekt att ringa till ”Jocke”. Otroligt värdefullt.

Nu hoppas den Kalixfostrade skidåkaren att vägen mot senioreliten ska rätas ut och bli rakare igen. Hennes första förhoppning är att slippa bakslag från körtelfebern igen.

– Körtelfeber är en lurig sjukdom som kan komma och gå. Jag hoppas att det är över nu – men man kan aldrig vara helt säker, säger hon och fortsätter:

– Först och främst är mitt mål att jag håller mig frisk och skadefri. Det vore skönt med en hel försäsong.

Lyckas hon med det så vill förstaårssenioren ta ett rejält kliv.

– Det hade varit häftigt att åka ut på något världscuplopp i vinter. Det är en grej jag drömt om under lång tid.

Hennes dröm är att respresentera Sverige under U23-VM i Schweiz 2018.

– U23-VM är en liten morot om jag lyckas hålla mig frisk och skadefri.

Tidigare i veckan skrev Emma Ribom på för Piteå Elit. Numera är hon lagkamrat med Charlotte Kalla, Sofia Henriksson, Magdalena Pajala, Jennie Öberg och kompani. Sedan i torsdags förra veckan har hon varit på plats i Saxnäs och mätt krafter med sina nya lagkamrater runt Marsfjällens snöiga toppar och på den frusna Kultsjön.

– Det känns jätteinspirerande att vara i den här miljön och få träna med det här gänget. Det är något jag längtat efter och drömt om länge, säger hon.

– För mig är det verkligen en dröm som går i uppfyllelse – att få vara med i Piteå Elit. Det är en otroligt proffsig verksamhet som jag är stolt över att vara en del av.

Hon är medveten om att klubbytet innebär högre förväntningar och krav.

– Men jag har alltid ställt höga krav på mig själv. Så det blir ingen skillnad att vara med här. Jag mår bra av pressen, säger hon.