När Lisa Vinsa på uppmaning av Stefan Thomson skrev en lapp och la den i sängbordet så skapades drömmen på allvar hos Vinsa. På lappen stod det ”Jag ska åka Tour de Ski” och 2019 blev drömmen verklighet.
– Det var en lång resa från det att jag ville åka till att jag skulle få åka. Bara att sitta på flyget på väg mot touren var ett delmål för mig. När jag väl var där så hade jag ganska svårt att skapa mig ett resultatmål, förklarar hon innan hon fortsätter:
– Det viktiga var att jag hade kul när jag var med.
Etapp för etapp kröp hon närmare topp tio och när den sista etappen med den fruktade klättringen upp för Alpe Chermis återstod så hade hon sparat det bästa till sist. I mål så stod det klart att hon var åtta på avslutande delen och 14:e totalt.
– Det var helt galet. Att stå på toppen av Alpe Chermis och inse att jag hade åttonde åktid på etappen var ett kvitto jag tog med mig därifrån.
– Det blev tomt när jag åkte hem från touren. Jag hade haft så otroligt roligt under hela den veckan så jag ville inte att det skulle ta slut, säger Vinsa.
Det var din första världscuptävling i landslagsdressen – hur var det?
– Det är en grej att tävla i någon annan tävling utanför världscupen där jag vet att jag har chansen att komma på pallen till att ställa upp på startlinjen i världscupen. Jag var ganska liten och obetydlig på startlinjen i Toblach för det är ingen utanför Sverige som vet vem jag var, skrattar hon.
Även om inledningsresultatet inte var av högsta kaliber förklarar Lisa Vinsa att det var en viktig start för henne.
– Till en början låg jag runt topp 15, men tappade och hamnade väl till slut runt 40:e plats. Det gjorde inget för inledningen gav mig en aha-känsla ”Oj nu var jag faktiskt med” och det gjorde att jag fick ett kvitto på att jag faktiskt hade där att göra.
Hennes skidkarriär började givetvis långt mycket tidigare än den där förmiddagen i Toblach, men kanske inte så tidigt som många tror.
– Jag började åka skidor rätt sent. Jag var runt 14-15 år när jag började träna och tävla och då var jag inte bra på något sätt. Jag tror att det har inneburit att jag idag inte flyger iväg när det går bra.
Hur kom du in på skidåkning då?
– Jag ska direkt säga att det inte var min grej att åka skidor. Fast jag hade två kompisar som tränade med Jukkas (Jukkasjärvi IF) och de fick med mig på första träningen, säger Vinsa innan hon skrattandes målar upp dagen då hon valde framtid.
– Jag ringde till pappa och sa att ”Kan du valla upp ett par skidor åt mig för jag ska på träning” han höll på att ramla av stolen. Då blev jag fast för det var ett fantastiskt kompisgäng.
Du började förhållandevis sent med skidåkning, tror du att det har påverkat din utvecklingskurva?
– Det tror jag nog, men jag tror den största grejen för mig var nog klubbytet från Jukkas till Piteå Elit. Helt plötsligt blev jag klubbkamrat med mina idoler och så fick jag Magnus (Ingesson) och Stefan (Thomson) som tränare. Det var nyckeln till väldigt, väldigt mycket.
Var det tufft att komma till en elitklubb?
– Jag var väldigt nervös innan jag kom dit. Jag såg ju upp till alla åkarna i klubben, men Magnus förklarade att dom inte krävde att jag skulle prestera toppresultat på en gång.
Vinsa hyllar också en av hennes lagkompisar lite extra och förklarar att Mia Eriksson haft en stor del i att hon förstår sig på skidåkning på ett helt annat sätt idag.
– Jag har lärt mig oerhört mycket av Mia. Jag är så tacksam för att hon har gett mig en sundare syn på träning och tävling. Hon har fått mig att förstå att jag måste vara nöjd med mig själv.
Det var en lärdom som hon tvingades plocka fram i världscuploppet i Cogne.
– Min värsta dag i skidspåret var nog då. Jag hade inte så bra material och så blev jag väldigt trött. Även om jag var besviken när jag gick i mål så tror jag själv att jag skulle fått priset för den som krigade mest den dagen. Jag är så att jag vägrar kliva av en tävling och jag tror alltid att det är bättre att genomföra än att bryta. Det bygger på pannbenet till nästa gång.
Den dagen kom Lisa Vinsa i mål som 46.
Efter ett par år i Piteå Elit insåg Lisa Vinsa att det krävdes mer för att hon skulle ta nästa steg i karriären.
– Jag har jagat sponsorer själv och jag är tacksam att jag tog jobbet. Det var inte det enklaste att ringa runt till företag och be om pengar, men jag har förklarat till varje företag att jag ringde dem för att kunna förverkliga min dröm att åka skidor på heltid.
Hur presenterade du dig när du ringde företagen?
– Jag förstår ju att det inte var Charlotte Kalla som ringde – men jag förklarade hur mycket jag älskar skidåkning.
– Det känns väldigt häftigt att det finns folk som tror på mig och när jag som i år lyckas så känns det som om att jag lyckas även för dem.
Vad har de betytt för din satsning?
– Nu har jag tack vare dem chansen att leva min dröm och träna på heltid. Skulle jag inte ha sponsorer hade jag antagligen varit tvungen att göra något på sidan om skidorna, säger Vinsa och fortsätter:
– Jag lever inte superfett – men det är i alla fall min dröm. Utan dem hade jag inte kunnat göra det här. Jag hade inte fått ihop pusslet utan mina sponsorer och då är frågan om det här hade fungerat.
Lisa Vinsas genombrott kommer då svensk damskidåkning är bättre än någonsin och hon erkänner att det stundtals varit lite frustrerande.
– Jag har suttit i tv-soffan och kollat på tävlingar helg efter helg och sett nya tjejer kliva fram och göra det fantastiskt bra. Känslan har varit det inte har spelat någon roll vem som än har fått åka, det har gått bra i alla fall.
– Samtidigt så vet jag att kan dom så kan jag för jag hänger med dem på träning.
Ingenstans i hennes planering fanns det med att hon skulle ta en VM-plats, men efter SM-silvret på 15 km klassiskt i Sundsvall kom frågorna.
– Först skrattade jag bara åt det, men det blev helt plötsligt fokus på om jag skulle få en plats till VM. Mitt eget mål hade jag ju nått i och med medaljen och någonstans förstod jag själv att det inte skulle räcka till en VM-biljett, erkänner Vinsa.
Blev det jobbigt att få de frågorna?
– Nej det tycker jag inte. Jag tycker det var roligt för det visade att folk tyckte att jag kanske var nära, men mitt VM var Tour de Ski.
Lisa Vinsa erkänner att hon själv kanske har lite för lätt att ställa allt för högt ställda mål för sig själv och hon förklarar att tränare Magnus Ingesson har fått bromsa henne i början av hennes karriär.
– Han frågade mig när jag blev senior vad jag ville ha för mål då svarade jag ”Jag vill åka Tour de Ski” och då sa han att det kanske inte var helt rimligt, men att jag kunde ha det som mål i alla fall, säger Vinsa glatt och fortsätter:
– Det var då jag skrev lappen som ligger i sängbordet.
Har du några fler lappar?
– Nej det är den enda.
Utvecklingsexplosionen knyter Vinsa till att hon blev uttagen till Team Bauhaus som är laget under a-landslaget.
– Det började när jag kom med i Team Bauhaus och fick börja träna med a-laget. Jag fick en mera direkt kontakt med Stefan (Thomson) och Magnus (Ingesson) även under träningen utanför Piteå Elit. Sparringen med de övriga tjejerna i a-laget har också betytt väldigt mycket.
Lisa Vinsa tränar runt 800 timmar per år och under den här säsongen valde hon att lägga studierna åt sidan för att fokusera fullt ut på skidåkningen.
– Det blir mentalt jobbigt att göra bägge sakerna. När jag pluggar tänker jag på skidåkning och när jag åker skidor tänker jag på skolan.
Går det att ha en elitsatsning på skidor samtidigt som man pluggar?
– Det funkar för vissa, men jag är för mycket 110 procent i det jag gör. Därför har jag svårt att plugga eller jobba samtidigt som jag fokuserar fullt ut på skidåkningen, förklarar hon.
800 timmar, det kan inte alltid vara roligt?
– Under sommaren händer det ganska ofta att jag är ute och tränar tre timmar på förmiddagen och två timmar på eftermiddagen. Givetvis funderar jag ibland själv om jag är riktigt riktig.
– Någonstans är drivkraften kärleken till sporten.
Vinsa är född i Kiruna och det var också där som karriären började. I dag har hon varit borta från gruvmetropolen i åtta år, men trots att det finns delar av året som hon saknar Kiruna så lär hon nog inte flytta hem ännu.
– Jag har det bra i Östersund för där har jag alla träningskompisar.
– Visst Kiruna är väldigt fint på våren och skidspåren i Kiruna är enormt fina, men det skulle bli besvärligt.
Hade det ens varit möjligt för dig att flytta till Kiruna och fortsätta din satsning?
– Det hade nog varit möjligt, men otroligt mycket svårare. Det hade blivit långt överallt och närheten till mina tränare hade också försvunnit, säger hon.
Med ett par lopp kvar av säsongen kan man ju tro att Lisa Vinsa har fått nog av skidåkning, men redan nu är siktet inställt på kommande säsonger.
– Det känns som att jag är väldigt taggad på att komma till nästa säsong så bra som jag bara kan vara. Jag är nyfiken på att se vad ytterligare en försäsong till gör med mig som skidåkare.
Med vilket mål går du in i nästa säsong?
– Mitt nästa mål ska kanske vara att åka ett mästerskap om två år, säger Lisa Vinsa avslutningsvis.
Då återstår det att se om hon finns på plats i Oberstdorf i februari 2021.