Förhandssnacket handlade om en – och endast en – nation: Norge.
Det här var de olympiska spelens mest givna guld. Norge har vunnit varenda stafett sen mannaminne. Norge hade Weng, Johaug, Jacobsen och Björgen i laget.
Norge behövde knappt tända till. De skulle ju vinna det här.
Men Sverige hade tre krigare. Och en skiddrottning.
Ida Ingemarsdotter tokkörde på förstasträckan, redan där var Norges Heidi Weng i brygga.
Emma Wikén fortsatte kriga, hon är i grym form, och hon "parkerte" Therese Johaug som norska VG skrev på nätet.
Anna Haag då? Hon fick slita hårt på sin tredjesträcka, hon tappade 25 sekunder på Tyskland och Finland, men krigade ändå hela vägen in i mål.
Viktigast av allt där? Hon släppte inte in Norge.
Och så var det den där skiddrottningen. Charlotte Kalla. Hon hade en flåsande Marit Björgen bakom sig.
Men det var det enda hon gjorde idag, Björgen. Flåsade alltså.
Charlotte Kalla – det finns inga ord för att beskriva hur bra hon är just nu.
Hon gör det omöjliga. Tar in 25 sekunder, vinner en spurtstrid – och kör Sverige till ett historiskt, heroiskt OS-guld.
Vad som än händer under den kommande veckan i Sotji kommer ingenting att slå det här. Ingen guldmedalj är större än den här.
Inte ens Charlotte Kallas guld på den avslutande tremilen. Jo, hon är gigantisk favorit där.
Nu är Bragdguldet klart, Jerringpriset lika så. Nu ska Kalla bara köra hem den där individuella guldmedaljen på tremilen.
Just nu talar ingenting för att hon inte lyckas.
Till sist. Bra jobbat, Urban Nilsson.