Det var som vanligt så här års i Globen. Aftonbladets krönikör Simon Bank förkunnade med en snärtig formulering juryns som ett amen i kyrkan väntade beslut att ge Zlatan Ibrahimovic hans tionde guldboll.
Förre storspelaren Luis Figo delade sedan ut Guldbollen till Ibrahimovic.
Jubel och tacktal.
Det där vinnande leendet.
Ingen vet vad som händer, men den här sena måndagskvällens framträdande kan ha varit en grande finale. Kontraktet med Paris SG går ut i sommar och allt fler uppgifter pekar ut USA och troligen Florida som nästa adress för familjen Ibrahimovic.
Avslutar i USA?
Och varför inte? Inte för att han, god för minst en miljard kronor som han sägs vara, behöver krama ur karriärens sista slantar, det är mer för utmaningen och de affärsmöjligheter som öppnar sig för ett varumärke som under året breddade sitt sortiment med en herrparfym.
Färska MLS-rekryteringar som Steven Gerrard, Andrea Pirlo och Frank Lampard vittnar också om andra fördelar som borde attrahera den ständigt påpassade Ibrahimovic.
Han får vara betydligt mera ifred i en stad som Orlando än i Milano.
Under senare delen av den 14 år långa karriären som utlandsproffs har Ibrahimovic gång på gång slagit fast att han fortsätter så länge han utvecklas, så länge han känner att han kan prestera på en nivå i linje med hans kunnande och ambitioner.
– Jag har sagt hela tiden att jag ska spela så länge jag är på topp och inte leva på mitt namn när det gäller fotboll, sade han i våras.
Tecken har funnits i år att han inte står lika stadigt på den där toppen längre utan snarare vinglar mot nedförsbacken. Det vore märkligt annars, 34 år som han är, när de där jobbiga småskadorna kommer oftare, med tanke på allt han presterat, alla titlar han vunnit åt sina klubbar.
Det fenomenala är att han fortfarande levererar, säsong efter säsong.
Triggas av andras tvivel
Till fyra vunna titlar med PSG i våras ska läggas att han i början av oktober slog Pauletas målrekord i klubben och i landslaget gjorde han åtta mål på åtta matcher i EM-kvalet.
Den mänskliga naturen är nu sådan att den som inget gör, förväntar du dig inget av men den som presterar, kräver du hela tiden mer av. Är Ibrahimovic svag i någon eller några matcher, eller i perioder i en match, fortplantas tvivlen snabbt och han får höra att han förlorat sin magi, att han är i den där utförsbacken.
Det som kan sin Zlatan vet att inget triggar honom så mycket som att bli ifrågasatt och kritiserad, i synnerhet om han känner sig felaktigt behandlad. Han har revansch i sitt dna, som alla andra är han präglad av sin barn- och ungdom.
Han tar ingen skit.
Svagheten för konfrontationer har under hela karriären varit en extra injektion i bränslet som drivit talangen. Det har gett honom det han har, men det har också kostat en del. Att kalla Frankrike för ett "skitland" och idiotförklara domaren Lionel Jaffredo, som han gjorde efter ligaförlusten mot Bordeaux i mars, var väl inte det smartaste som kommit ur hans mun.
Sista chansen i Champions League
På planen har han inget kvar att bevisa, däremot att vinna och uppleva. Zlatan Ibrahimovic står förmodligen inför sin sista chans att vinna Champions League och han vill avsluta landslagskarriären med EM-slutspelet "hemma" i Frankrike till sommaren.
Slår båda drömmarna in – det räcker alldeles säkert med en – står han garanterat här om ett år och kommer upp i ett helt lag guldbollar.
Diamantbollen vanns av en 32-årig debutant.
Hon har varit både hyllad och hånad. Hedvig Lindahl har varit nere på botten och vänt.
32 år gammal står landslagsmålvakten nu på toppen av sin karriär – och belönades på Fotbollsgalan med sin första diamantboll.
– Wow, Diamantbollen, fattar ni? Det här är jättestort, sade Lindahl i sitt förinspelade tacktal. (TT)