Det var den bästa start Luleå Hockey kunde önska sig – men man skapade den på egen hand. Daniel Zaar sköt i ribban, Dean Kukan hade en inbrytning som höll på att trilla in. Det slutade inte där. Först förvaltade Karl Fabricius ett friläge som vore han besatt av Johan Harjus ande. Sedan brunkade Johan Harju in 2-0 som vore han besatt av Karl Fabricius.
Luleå gjorde en i stort sett felfri förstaperiod. Djurgårdens backar är unga, flera av dem var säkert tagna av stundens allvar, vissa andra såg ut att ha spenderat för lite tid tillsammans med pucken. Luleå pressade hårt när det gick, stod upp på egen blå när det passade, erövrade massor av felpass och kunde vända spelet tack vare det. Jag såg en enda offensiv tanke i Djurgårdens spel – kasta pucken mot mål och jaga efter den. Den taktiken har sina förtjänster, speciellt om du förfogar över ett mindre skickligt lag, av 20-30 skott är det alltid några som slinker in.
Djurgårdens problem? De sköt bara fem i första perioden – 15 stycken totalt – och då krävs det en fantastisk tur för att få utdelning.
I andra perioden tekade Djurgården lite bättre och Luleå blev kanske lite för smarta för sitt eget bästa. Det här laget är ju, som bekant, som bäst med tvångströjan fladdrande i fartvinden men perioden blev sönderryckt av utvisningar och Luleå blev lite för avvaktande. Marcus Sörensen fick tiden och turen, han lobbade in reduceringen utanför Lassinanttis synfält, Djurgården tryckte på. Publiken anade blod, hetsade hemmaspelarna att åka ännu snabbare, fylla på med ännu fler spelare i anfallen.
Det var en chansning, inget fel med det, det är den desperates enda hopp. Luleå Hockey såg stundtals ut som ett storlag, en titan, så självsäkert och självklart i sin ledarroll där under den första perioden. Med den här publiken i ryggen och de här spelarna i laget har jag svårt att se Djurgården vinna på något annat sätt.
Det var bara det att just i dag gick inte chansningen hem.
Luleå hittade långa anfall, malde sönder alla planer på hemmapress nere i sarghörnen och lät klockan ticka ut. Johan Forsbergs mål var säkert skönt på ett personligt plan – men det hade bara akademisk betydelse för matchen.
Luleå Hockey är klart för slutspel. Jag frågade Joakim Fagervall vilket lag han ville möta i kvartsfinal, det står mellan Frölunda och Skellefteå.
Luleåtränaren både svarade och svarade inte.
– Får man säga ”inget”? Det är två lag som vi haft bra matcher mot, det kommer att bli roligt oavsett. Skellefteå är ju enklare resemässigt, det kan vara skönt att spara energi så här i början.
”I början” – du tänker dig alltså att ni ska vidare?
– Ja, för helvete. Nu börjar det. Vi har haft en upp och ner-säsong, men innan det här har vi inte misslyckats med någonting. Nu ska allt avgöras.