Vi har bara en timme på oss. Redan där är jag orolig. Erik Granqvist – tränardemon, SM-guldvinnare och målvaktsspecialist – är mitt uppe i förberedelserna inför Målvaktsverkstaden i Sunderbyn och kan inte avvara mycket mer tid just den här dagen.
– Det är bäst att du har konkreta frågor, annars svävar jag i väg så mycket, säger han med ett skratt som ett varningens ord.
Efter åtta år som framgångsrik målvaktstränare i Färjestad BK lämnade Erik Granqvist inför den förra säsongen SHL. Han blev i stället expert på Viasat och hjälpte dessutom det schweiziska laget Zug någon gång per månad.
Då han är en av världens mest eftertraktade målvaktstränare – han har fått flera miljonbud bland annat från KHL och ett par schweiziska klubbar – var en av mina konkreta frågor: Efter ett års frånvaro, vilken klubb skulle han börja jobba för nu?
Svaret? Ingen.
– Jag har skrivit ett nytt kontrakt med Viasat, jag trivs otroligt bra där. Sedan så kommer jag fortsätta att hjälpa Zug ungefär tre dagar i månaden. Det här är ett drömliv för mig. Jag får mycket mer tid för min familj. De sista sex åren i Färjestad jobbade jag 24/7. Hela tiden. Is, förbereda video, tagga live under spelet och göra klipp till genomgången dagen efter match. Jag kände till slut att jag var tvungen att hitta en bättre balans.
"Andas friare"
Det har bara gått ett par sedan Erik Granqvist sånär värvades som målvaktstränare av NHL-klubben Pittsburgh, på rekommendation av självaste Sidney Crosby. Han föll på målsnöret och jobbet gick till en nordamerikansk tränare.
Med facit på hand kanske det var bra.
– I så fall hade jag ju fortsatt jobba 24/7, fast på den nivån. Det var efter det jag kände: Ska jag verkligen fortsätta såhär? Jag älskade mitt jobb, men kände att jag måste testa något annat.
Var du på väg in i väggen?
– Jag kände mer att: "Om jag fortsätter såhär kommer jag inte vilja se en hockeymatch på tio år". Det här är mycket bättre. Jag arbetar superintensivt några dagar, sedan får jag tid med min sambo Yvonne och vår snart sexårige son Jonathan, det blir en mer harmonisk pulsering. Jag kan andas friare nu. Sedan kanske suget kommer tillbaka att coacha heltid igen med bara ett lag i framtiden.
Erik Granqvists moderklubb är Bodens IK, men han spelade för Luleå Hockey mellan 1989 och 1997. Nästan hela tiden som reservmålvakt, han öppnade bland annat båsdörren 1996 när klubben vann sitt hittills enda SM-guld.
När han lämnade föreningen 1997 kände han sig dock vilse. Han var less på att hela tiden jaga prestation och bekräftelse. Tänkte: Det måste finnas mer i livet.
Bildade detektivbyrå
Tillsammans med sin vapenbroder och bäste vän från Luleå Hockey, Robert "Nobbe" Nordberg, reste han till Indien i början av 2000-talet för att meditera. En resa han aldrig kommer att ångra.
– Jag lärde mig slappna av, fick bort mina skygglappar, funderade mycket på vem jag var. Till slut blev det uppenbart: "Wow, så som jag är, det är ju helt perfekt". Det borde vara självklart för alla människor, men var inte det för mig.
Resan mot en inre trygghet började dock ännu tidigare. I samma stund som Erik Granqvist lärde känna Robert Nordberg och Petter Nilsson under Luleå Hockey-tiden lärde han även känna en ny sida av sig själv.
– Det var något som hände när vi tre var tillsammans. Våra personligheter kompletterade varandra. Robert hade en grymt bra inverkan på mitt liv. Han var min biljett in i att börja ta för mig av livet.
Hur menar du?
– Han var ju superkreativ. Jag var mer den duktiga killen som var rädd för tjejer och alltid skulle läsa läxor. Jag fick plötsligt någon som sa: "Nu startar vi ett band". "Det kan vi väl inte göra", sa jag och Petter. "Jo, det kan vi", sa Robert.
Samtidigt som de spelade hockey startade trion bandet Ebba Blitz, de skrev en bok och bildade detektivbyrån Pink Panthers.
– Man hade ju sett på TV att det fanns sådana där byråer. Jag är nattuggla så jag fick ta nattskiften. Robert hade vissa tider, Petter andra.
Fick ni några fall?
– Nja. Det var många som ringde och frågade om det var ett skämt. Men det var inget skämt. Vi var specialister på otrohet. Vi gjorde massa grejer, hade ett enormt kreativt flow, vi hade roligt som tusan.
"Ett par udda blommor"
Men både Granqvist och Nordberg kände att något saknades. När de delade rum på bortamatcherna plöjde de igenom bibeln. De läste massor av självhjälpsböcker – för att på något sätt hitta svar på livets svåra frågor.
När inte det fungerade bestämde de sig för att gå i terapi.
– Vi testade flera olika terapiformer, bland annat kroppspsykoterapi. Vi fick bland annat lära oss att andas och gråta. Till slut bröt vi ihop båda två, vi grät säkert en 30-litershink på ett år. Det hjälpte ju att släppa ut. Vi lärde oss få kontakt med våra känslor. Det är viktigt, tar man inte hand om sitt känsloliv så återstår bara kamp och mycket frustration.
Hur mottogs allt det här i Luleå Hockeys omklädningsrum?
– Det blev nog så att jag och Robert var som ett par udda blommor i trädgården, lite som ufos. Som när vi satt på flygplanet och pratade högt om hur viktigt det är att andas rätt, sådant som jag själv kan störa mig på nu, när folk sitter och pratar så högt att hela planet hör dem. Till slut vände sig "Skuggan" (Nilsson) och "Bulan" (Berglund) om och sa bestämt: "Kan ni bara vara tysta?!".
Åren har gått. Erik Granqvist har lämnat Norrbotten för Ängelholm och livet ser annorlunda ut. Men vänskapen består.
– Jag och Petter har en hel del sms-kontakt. Jag och Robert brukar åka en gång varje sommar och meditera ihop. Vi är tajta. Vilken vänskap, helt magiskt.
"Borde köra två låtar"
De där åren i Luleå Hockey kom att betyda mycket för Erik Granqvist. Både på ett hockeymässigt och på ett personligt plan. Han slog aldrig själv igenom som en världsmålvakt, men lärde sig mycket av andan som rådde i föreningen.
– Luleå Hockey ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Jag har fostrats i att alltid ge hundra procent, att det är laget framför allt. "Osten" (Bergström) var ju grym på att känna av i fall man gav allt eller inte. Gjorde man inte det fick man höra det direkt. Han kunde ringa mig i bland efter matcherna och fråga om jag tyckte att den och den spelaren gett hundra. Jag öppnade ju båsdörren nästan jämt och hade första parkett. "Osten" såg att jag betraktade spelarna och att jag var ganska smart, jag blev nästan som en extra assisterande tränare åt honom vid sidan av "Brocke" (Bäckström).
Nu hoppas Granqvist mycket på Luleå Hockey.
– Nu när jag inte är bunden till något lag kan jag säga det. Det skulle vara helt fantastiskt om Luleå fick vinna SM-guld och fira 20-årsjubileum samtidigt. Då kanske jag, Petter och Robert kan köra "Ung och kåt" på guldfesten.
Är det ett löfte?
– De kanske inte vill ha oss där, vi är ju gamla gubbar. Men jag skulle jäkligt gärna spela. Vi borde köra två låtar. Undrar vilka... Kankse "800 grader" och "Staten och kapitalet". Eller så blir det "Livet är en fest". Åh, jag hoppas verkligen att det går bra för Luleå.