Vi träffar den snart 49-årige Jens Tillman på restaurang i centrala Uppsala under ett lunchuppehåll i tingsrätten. Det har gått precis en månad sedan han attackerades av en 33-årig knivman i en lägenhet i centrala Uppsala och tvingades fly för sitt liv.
Den förre Plannjaspelaren och guldtränaren i Luleå Basket är fortfarande märkt av den timslånga mardrömmen. Händerna är gipsade sedan han försökt värja sig mot de besinningslösa knivhuggen. På armar och axlar syns fortfarande skärsår och på magen har Jens Tillman ett stort operationsärr där kniven brutalt stacks in.
– Jag mår faktiskt ganska bra. Jag är inte en person som grubblar så mycket. Just nu har jag mer praktiska problem – det är lite svårt att äta med händerna i gips och jag har gått ned en hel del i vikt, säger han med ett snett leende.
Vi går tillbaka för en stund till den dramatiska händelsen i lägenheten i Uppsala. Berätta. Hur rädd var du?
– Det var det sjukaste jag någonsin varit med om. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv och var säker på att jag skulle dö. Jag är så glad att jag fortfarande lever.
I förhör med polisen berättar du att du använt både kokain och amfetamin kvällen före. Det låter inte så bra?
– Det är förstås inte bra. Det vet jag och är helt öppen med. Men jag ser mig inte som en knarkare, jag har inget sug efter droger. Jag använder det sällan men ibland. Vid vissa tillfällen dyker det upp och då kan det hända jag tar. Men det handlar om små mängder.
Det står också i förundersökningsprotokollet att i den lägenhet du befann dig i fanns droger, kanyler, sprutor och misstänkt stöldgods. Det ser inte ut att vara en bra miljö att befinna sig?
– Nej, men inget av det som fanns i lägenheten var mitt. Jag är till exempel livrädd för sprutor. Lägenheten tillhör en bekant som hamnat snett och jag försöker hjälpa.
Det har i dag gått drygt tre år sedan Jens Tillman, efter en drograttfylla, sparkades som tränare från Luleå Basket efter tre raka SM-guld. Sedan dess har profilen inte lyckats komma tillbaka till basketsporten igen. Efter de framgångsrika säsongerna i Luleå har han bland annat gjort korta sejourer i Umeå BSKT, Ungern och Uppsala.
Mer än så har det inte blivit och många undrar nog vilken väg Jens Tillmans liv är på väg att ta i dag?
Han säger själv att han inte är orolig, menar att han har kontroll på läget men ger samtidigt inga garantier för framtiden.
– Jag fattar att många funderar på var jag är på väg och det som hänt är självklart en stor tankeställare för mig. Men jag kan i dag inte säga att jag aldrig kommer använda droger igen även om jag förstås hoppas det. Jag vet att anledningen till jag hamnat fel då och då ibland är på grund av de kretsar jag befunnit mig i ibland. Där det finns droger händer saker som inte ska hända, så är det, säger han.
Hur ser du på framtiden?
– Självklart skulle jag vilja coacha igen och jag har absolut inte gett upp den drömmen. Jag vill tillbaka. Men samtidigt vet jag att jag kan vara ”bränd” hos många basketklubbar. Men det är inte mycket jag kan göra åt det. Jag vet vem jag är.
Hur ofta grubblar du på det som hände drygt tre år sedan när du tvingades lämna Luleå Basket?
– Absolut. Visst funderar jag på det ibland. Jag är ganska säker på att jag fortfarande varit kvar i Luleå och jobbat med basket. Luleå är Luleå, det är min hemstad. Precis lika mycket som Uppsala.
