Efter segern i VM-genrepet i Davos seglade Johan Olsson upp som en stor, stor medaljkandidat på 15 kilometer fritt.
Och han infriade förväntningarna. Det räckte visserligen inte mot suveräne Petter Northug, men det räckte till ett silver.
Efter loppet hyllar Johan Olsson sin familj - hustrun Anna (som vann OS-guld i teamsprint 2006) och dottern Molly, snart två år.
- Molly har betytt otroligt mycket. Både hon och Anna, säger han.
När han får frågan varför han ser så dämpad ut efter målgången svarar han:
- Man har en annan glädje nu när man är farsa. Molly och Anna avdramatiserar det här. Det är väl det som gör att jag inte ser tillräckligt glad ut. Skidåkning, framgångar och motgångar betyder inte lika mycket.
Olsson fortsätter:
- Det är klart att man är sjukt nervös inför såna här lopp och man har mycket press på sig själv. Samtidigt så är det också det man går tillbaka till när pressen blir för stor. Att om jag misslyckas så spelar det inte så stor roll. Det viktigaste för mig nu är något annat och det har betytt enormt mycket för mig.
Johan Olsson säger att hustrun Anna tvingats offra mycket för hans skidkarriärs skull.
- Hon får ju ta en enormt hårs smäll för det jag håller på med. Att vara elitåkare kräver ju en del insatser. Det kräver att man sover om nätterna, att man kan träna och att man får vila efter träningspassen.
Passande före
I går morse, när Johan Olsson vaknade och tittade ut genom fönstret, jublade han.
- Jag blev glad när jag hörde att det droppade från taken, när jag förstod att det var varmt. Det här var ett före som passade mig. Det gick trögt, det var tungt och man fick kämpa. Jag trivs med det, säger han.
Olsson inleddet loppet ganska långsamt, han körde sitt eget race och litade på sin kropp. Vid den första mellantiden låg han fyra. Sen klättrade han till en andraplats - som han också höll hela vägen in i mål.
På sista varvet tog han dessutom in en hel del på ledande Petter Northug men kom aldrig närmre än de tolv sekunder som skilde i mål.
- När jag fick höra att jag åkte snabbare än Petter hade jag bara 400-500 meter kvar till mållinjen. Jag gjorde precis allt jag kunde, men jag hade inte kunnat åka en sekund snabbare i dag, säger Olsson.