Nu är hon på plats i spåren och skriker sig hes tillsammans med 18 andra norrbottniska Kalla-fanatiker.
- Det är mycket mer nervöst här än framför TV:n, säger hon till NSD efter sprinten.
Charlotte Kalla har stora planer på VM i Val di Fiemme. Tanken är att hon ska köra samtliga distanser och drömmen är att få med sig en individuell medalj hem.
Och hon saknar inte stöd.
Ute i spåren är det nämligen blått över- färgen på hennes fanclubs jackor.
- Vi är 19 stycken som åkt hit från Tärendö och Pajala med omnejd för att heja fram henne, säger Leif Pekkari som kallar sig reseledare.
Med i det minst sagt glada gänget finns Charlotte Kallas föräldrar Per-Erik och Lena samt lillasyster Cecilia.
Och det är nervöst ute i spåret inför start.
- Ja, lite nervöst är det. Men samtidigt är vi så många som är nervösa så det tar ner det lite grann, säger Cecilia och skrattar.
Ett ovanligt gästspel
Det är första gången sedan JVM-tiden som hon och mamma Lena är på plats för att stötta Charlotte på ett mästerskap.
- Det känns bra att vara här. Vi har inte direkt någon hejaramsa, men vi har gjort en egen dans, säger hon.
En egen dans? När får man se den?
- Den får man bara se om det går bra. Om det går bra, då kommer du se den.
Inför start berättar Lena att hon pratat med Charlotte.
- Hon hade sovit gott och mådde bra, så det kan nog bli bra, säger hon och Cecilia skrattar.
- Hon har gjort en mammakoll, säger hon och pekar på Lena.
Besviken över finalmissen
När tävlingen väl är i gång och hejaklacken skriker som värst lyfter de fram Charlotte Kalla till en semifinal. Där tar det dock stopp efter en svag kurva och skidstjärnan tvingas se finalen från sidan.
Och mamma Lena berättar att det var jobbigt att stå bredvid och titta på.
- Det var en del fjärilar i magen. Mycket mer nervös här än framför TV:n, säger hon.
Hur mycket skrek du?
- Massor, jag kan knappt prata nu (skratt).
Vad tror du om fortsättningen?
- Jag tror att det kan bli bra.
Charlotte Kalla själv tackar för stödet.
- Det var bra. De har hejat på bra ändå från uppvärmningen, säger hon.
Hon är dock lite besviken över den missade finalplatsen.
- Jag hade nog trott på en final. Det kändes bra i kvarten. Men det gäller ju att fokusera lopp för lopp och i dag räcker det inte längre än så.
Vad tar du med dig från dagens tävling?
- Att formen känns ganska bra och att jag fick till det i stakåkningen, speciellt i kvarten. Och det är många spännande distanser kvar.