Sofia och hennes son har alltid haft en tajt relation.
I nästan hela sitt liv har Sofias 22-åriga son kämpat med psykisk ohälsa. Han mådde dåligt redan som tonåring, hoppade av gymnasiet och började jobba. En period såg det ut att gå lite bättre, men när han utsattes för ett övergrepp kom problemen tillbaka med full kraft och han började dricka. Under de senaste åren har han åkt in och ut från psykiatrin. Som längst har han varit inlagd 16 dagar i sträck.
Sofia har flera gånger försökt få in honom för vård, men han skrivs ut snabbare än hon önskat.
– De ansåg inte att han var farlig för andra eller en fara för sig själv, utan han var lugn och led i tystnad istället, vilket är värre för då ser ingen hur dåligt man egentligen mår. Så fort han blev hemskickad började han dricka igen, berättar hon.
Även Sofia har det tufft.
– Jag sover inte bra, jag är ibland vaken hela nätterna bara för att bevaka honom och se så att han andas. När han somnar, somnar jag.
Han är inte bara min son, vi är verkligen bra kompisar. Det är fint att han låter mig följa med på alla möten och han vill att jag ska vara med på allt
Sofia
Fredagen den 13:e juni kontaktar Sofia socialtjänsten innan hon ska åka till jobbet för att hon är orolig för sin sons hälsa och liv.
– Jag ville inte lämna honom ensam då han inte mådde bra. Socialsekreteraren menade att jag skulle ringa ambulans om det hände något, men jag sa att det kan vara försent då. Psykisk ohälsa är inget man kan räddas från av ambulans.
Sofia går till jobbet trots en klump i magen och senare den kvällen får hon samtalet hon aldrig kommer glömma.
– En granne ringer och säger att min son har hoppat från fjärde våningen. Hela min värld rasade samman. Det kändes som jag tappade andan.
Sofia ringer sin äldre son och ber honom åka dit för att se om han lever.
– Han säger att han ser ambulanspersonalen bära in honom i ambulansen och att han andas. Jag kände att jag fick tillbaka min egen andning där och då, även om hela min kropp var i chock.
Jag var orolig att skulle han skulle skadat känsliga kroppsdelar såsom ryggen och nacken
Sofia
Sonen kommer in på Iva med små hjärnproppar, frakturer i bäcken och ena benet och många sår, men han överlever fallet.
Sofia, som jobbar på Sunderby sjukhus, möter upp sin son på akuten.
– Det var en traumatisk upplevelse att se sin egen son lida så, säger hon.
Jag var och hälsade på honom varje dag på sjukhuset, för jag ville inte att han skulle känna sig övergiven
Sofia
Efter flera dagar på Iva flyttas han till ortopeden. När han blir utskriven därifrån och ska skickas hem protesterar Sofia: Ingen är hemma och kan ta hand om honom när hon jobbar. Ändå skrivs sonen ut. Han skickas hem med en taxi som lämnar honom utanför porten trots att han inte kan gå själv, och trots att Sofia varit i kontakt med sjukhuset och sagt att han inte kan gå själv.
– När vi kom fram fick vi som svar att ett taxibolag skulle komma och hjälpa oss klockan nio på kvällen, men klockan var sex och min son frös och behövde gå på toa.
En person som rastar sin hund i närheten hjälper Sofias son in i trapphuset, sedan får han klättra upp för trapporna själv.
– Han fick klättra upp som en krabba på rumpan och det tog väldigt lång tid. Jag fick bära upp rullstolen och vi var helt slut när vi kom fram.
Sofia är kritisk till hur hennes son behandlats.
– Det ska inte få gå till på det här sättet. Jag hoppas inte någon annan blir utsatt för det här.
Varifrån får du din kraft för att orka med?
– Det största stödet har varit mina kollegor, sen de fick veta vad som hänt har de funnits för mig. Även mina grannar har sagt att de gärna hjälper till med städning och matlagning, jag har turen att när jag verkligen behöver hjälp, då kommer änglar som vill hjälpa mig. Så jag känner mig inte ensam.
Sofia som själv jobbar på Sunderby sjukhus inspireras av hur bra personalen är på Iva gällande bemötande av patienter och närstående. "Det var lärorikt för mig att se hur Iva-personalen hanterade den här svåra situationen och svåra skadan", säger hon.
Idag mår Sofias son bättre psykiskt. Han vill studera omvårdnad efter att han blivit intresserad av vård och att hjälpa andra människor.
– Till hösten ska vi prata med en studievägledare om hur vi ska lägga upp det. Det känns fint att han ser en framtid nu, jag mår så mycket bättre när jag hör hans framtidstro, säger hon.
Susanne Samuelsson är biträdande verksamhetschef på vuxenpsykiatrin på Sunderby sjukhus. Hon kan inte uttala sig om specifika ärenden, men beskriver generellt i ett mejl hur det går till när psykiatrin bokar hemtransporter. Enligt henne ska inte patienter som inte tar sig in i sin egen bostad lämnas utanför hemmet. I de fall det blivit fel i bokningen, exempelvis då patienten behöver hjälp att ta sig in i sitt boende, men det är inte bokat – då ska chauffören ringa till vårdinrättningen för att få bokningen kompletterad.
"Om chauffören inte kan få tag i rätt person är instruktionen enligt avtal att återvända till vårdinrättningen med patienten", skriver hon i ett mejl.
Sofia heter egentligen någonting annat.
Viktiga telefonnummer
90101- Självmordslinjen Mind
90390 - Hjälplinjen
114 14 – Ring polisen dygnet runt, eller 112 om läget är brådskande.
1177 – Vården. Om du känner att du behöver hjälp och rådgivning kan du får det här. Öppet dygnet runt.
116 111– Bris. Är du under 18 år kan du ringa till Bris och få prata med en kurator.