Problemen med dumpandet av skrot i Keinovuopio har funnits länge, det blir bara värre med åren, berättar Sixten Jensen.
Det natursköna – men från Sverige svåråtkomliga Keinovuopio – ligger två mil bilvägen söder om Treriksröset och drar till sig fler människor för varje år som går.
– Det är skoter- och vandringsleder som går upp till fjälls, Victorialeden passerar byn och vandrare sommar och höst. Vi har nog 1 000 besökare här årligen som på ett eller annat sätt passerar byn, säger Sixten Jensen.
Han är uppvuxen i byn och bor på en höjd över Könkämä älv, gränsälv mellan Sverige och Finland. Från svensk sida måste man köra via finsk väg mot Kilpisjärvi från Karesuando för att nå byn. Sixten bedriver en Airbnb-verksamhet och tar emot gäster från hela världen.
– Förra veckan var det danskar och amerikaner här som jag tog ut på tur. De verkar gilla stället.
Skräpet flyger ut i älven och skrotet tar vårfloden med sig
Sixten Jensen, Sveriges nordligaste bybo
Men det finns smolk i bägaren. Under tiotalet år har Sixten haft ett ökande problem med sopor. Två kärl står uppställda på en parkering på andra sidan gränsälven från byn sett. Där landar allt möjligt.
– Sopkärlen töms inte så ofta och det samlas mycket utanför dem. Även tyngre sopor transporteras dit. Det kan vara kylskåp, gasolspisar, bilbatterier och gamla kaminer.
Stilstudie på dumpade sopor i Keinovuopio. En syn som blivit vanligare enligt Sixten Jensen.
– Det har varit vanligt sista tio åren. Jag tycker att det är hemskt, säger han.
– Jag har fått stoppa folk som kommer med släpvagnar för att kasta skräp. Nyligen var det en finländare som kom och jag sa att han inte fick slänga säckarna han hade med sig. Då fick jag följdfrågan om var han skulle slänga det.
Sixten Jensen kommer med skoter över älven och kör förbi en del dumpade bilar precis innan byn.
När vinden ligger på flyger sopor omkring på Sixtens gård på andra sidan älven och de turister han huserar reagerar, inte bara på flygande plast och papper utan på synen av allt dumpat skrot.
– Det är inte trevligt att komma hit och det ser ut så som det brukar göra när det inte hämtats på länge. Många säger att det ser hemskt ut och jag kan bara svara att det är inte jag som har gjort det.
Jag vill ha kameraövervakning så det syns vem som lämnar soporna här
Sixten Jensen
Helgen innan NSD anländer till byn har Tekniska verken hämtat en laddning sopor och tömt kärlen för hushållsavfall. Men de har börjat fyllas upp igen efter bara några dagar. Nyligen tog kommunstyrelsen ett beslut om att godkänna en upphämtning av grovsopor till en kostnad av drygt 28 000 kronor. Under åren har Sixten legat på för att få en anpassad hämtning till de tider på året som soptrycket ökar.
– Det är nu under vårvintern, sommar och höst som det är värst. Jag är säker på att de nytömda kärlen kommer att fyllas under påsken. Då har vi mycket fjälltrafik som passerar. Tekniska verken och kommunen måste lösa det här.
På svenska sidan finns en del dumpade bilar som ingen rört på flera år.
Men det är inte bara på finska sidan om gränsälven som skrot samlas. Under vintrarna finns isväg och bilar kan köras över till bysidan på svensk sida älven. Där finns en bilkyrkogård.
– De har varit hit från kommunen och tittat på dem men har inte lyckats finna ägarna. De blev kvar och står och läcker olja och andra kemikalier precis vid gränsälven, säger Sixten, som vill få bort bilvraken.
Bilarna står här och läcker olja och andra vätskor rakt ner i backen
Sixten Jensen
Gränsälven får även svälja annat skräp.
– Det som inte blåser bort med vinden tar högvattnet på våren hand om. Det är inte bra för älven.
Från finsk sida älven där kärlen finns uppställda enbart för hushållsavfall. Bilden tagen i början av april.
Per Gustav Idivuoma, (Samelistan), har suttit i många år som ordförande i miljö- och byggnämnden i Kiruna kommun. Idag är han vice ordförande i samma nämnd och är väl medveten om sopproblemen i Keinovuopio.
– Det är tråkigt att det blivit så. Keinovuopio är ju skyltfönstret mot fjällvärlden och många passerar där. Det ska vara lika snyggt oavsett om du bor i en stad eller på landsbygden, säger Idivuoma.
Sixten Jensen hemma på gården där han bedriver en mindre turistverksamhet.
Byns geografiska placering är inte optimal för återvinningssystemet i Kiruna kommun. För att ta sig dit måste man åka 10 mil uppströms från Karesuando på finsk väg. Kommunen har avtal med ett finskt bolag, som tömmer hushållsavfallet i de två stora kärlen i byn.
– Vi har en insamlingsplats för hushållsavfallet som ligger på finska sidan precis innan bron över till byn. Där har vi senaste tiden haft nedskräpningsproblem som beror på att behållarna inte tömts då snö- och halkbekämpningen inte varit god nog. Det ska vara åtgärdat. Vi försöker också sätta oss in i hur det har fungerat och hur vi kan förbättra insamlingen, säger Alexander Brobäck Nyrén, verksamhetsstrateg på Tekniska verken.
Alexander Brobäck Nyrén, verksamhetsstrateg vid avdelningen för avfall och återvinning vid Tekniska verken ska inom kort åka till Keinovuopio för ett platsbesök. Samtidigt utreder man vilket behov som finns för att avfallshanteringen ska fungera.
– Det finns en del oklarheter som vi tittar på, säger han.
Det är dock skillnad på sopor och sopor. Tekniska verkens direkta ansvar är hushållsavfallet i byn. Grovsopor som dumpas ska egentligen tas till en återvinningscentral. Om det dumpas i naturen är det miljöbrott.
Så här kan det se ut vid sidan av sopkärlen för hushållsavfall.
– Miljökontoret har försökt utreda om man kan härleda det till någon, eller någon verksamhet. Det har man inte kunnat. Då är det kommunens ansvar och de blir förelagda av miljökontoret i Kiruna att städa och Tekniska verken får det uppdraget. Det är olika påsar pengar som berörs. Det är skattemedel som finansierar städning men vår del finansieras av avfallstaxan.
Kiruna kommun har polisanmält nedskräpningen åtminstone vid ett tillfälle. Det var 2016, men utredningen las ner eftersom ingen kunde kopplas till miljöbrotten. Sixten Jensen vill ha en kameraövervakning av området.
– Då kan man ju se vem som lämnar soporna här och då kanske de slutar att komma hit med allt skräp.
Keinovuopio - Sveriges nordligaste bofasta by - ligger naturskönt vid Könkämä älv
Kameraövervakning är en fråga som uppkommit hos Kiruna kommun men man vill invänta nya regelverk som är på gång innan man tar beslut. Byråkratin kompliceras också av att två länder är inblandade.
Tekniska verken dammar nu av de långa avtal som skrivits och kontrollerar hur området ser ut vad gäller befolkning och besökare. I registren ser de att det bor tre bofasta hushåll och ett antal fastigheter för fritidsboenden men ingenstans är det registrerat hur många som använder platsen för sopor. Inom kort ska ansvariga från Tekniska verken besöka Keinovuopio.
– Jag hoppas att vi får till ett fortsatt samarbete med den finska sidan och får till en bra lösning. Men det är två länder och juridik i det här också. Vi vill se vad behovet är i Keinovuopio. Vi har jättedålig koll på hur det ser ut där egentligen. Vi utreder situationen. Det sägs att det är ett stort behov men på papperet ser det annorlunda ut, säger Brobäck Nyrén.
Överfyllda kärl är ingen ovanlig syn för tre bybor och turister.
Antalet turister och andra besökare har ökat markant och kärlen fylls fort uppger bofasta. Sixten Jensen som bedriver turistverksamhet är uppgiven.
– Jag tror att de allra flesta inte vill skita ner sitt närområde. Vi har fem återvinningscentraler i kommunen, den närmsta därifrån är Karesuando. Jag fattar att det är en lång sträcka. Vi har långa avstånd på fler ställen i den här stora kommunen. Det rättfärdigar inte att man får dumpa saker hur som helst, säger Brobäck Nyrén.