Vi träffar honom på semester i hemstaden.
Platsen är Loet, busstationen i Luleå, där torghandeln en gång blomstrade. Här började också det som ska bli en enastående karriär som affärsman.
– Det är lite "tillbaka till brottsplatsen". Jag sålde frukt och grönt på Loet när jag gick på gymnasiet, och konkurrerade med de etablerade handlarna, säger Carl Fredrik Sammeli.
Tillbaka till brottsplatsen. Här på Loet i Luleå började Carl Fredrik Sammeli sin karriär som affärsman.
Han växte upp i Gammelstad med mor och far, som enda barnet. På gymnasiet hade han fler jobb, sålde hälsokost på marknader och städade på Åhléns.
– Jag hade ganska lätt för mig och kunde hålla på med tusen saker samtidigt som skolan. Jag satt med i elevrådet, spelade fotboll i IFK Luleå, hockey i Luleå hockey och engagerade mig politiskt i Luleå. I mammas släkt är de bara socialdemokrater och i pappas släkt centerpartister. Själv blev jag moderat.
Efter gymnasiet och värnplikt gick flytten till Umeå, där han studerade på samhällsvetarprogrammet på universitet.
Men efter två år hoppade han av studierna, lockad av att bli talskrivare åt dåvarande ordföranden i Moderata ungdomsförbundet – en viss Ulf Kristersson.
– Det blev aldrig att jag tog någon examen. Jobblivet var så spännande.
Trots att Kristersson konkurrerades ut av Fredrik Reinfeldt på ordförandeposten i Muf tog karriären fart på allvar i Stockholm. Han blev talskrivare åt företagsledare, anställdes av EU-kampanjen på ja-sidan och fick som 27-åring jobbet som kommunikationschef på Jan Stenbecks omsusade bolag Modern Times Group (MTG), som bland annat ägde TV3, tidningen Metro, Radio Rix och var delägare i TV4.
– Jag fick sparken redan efter ett halvår, efter att jag gjort en intervju i Dagens Industri. Jag sköt mig själv i foten där. I den sfären skulle man inte synas, det var att förhäva sig.
1998 startade han kommunikationsbyrån Prime, tillsammans med en tidigare kollega från Muf-tiden.
– Vi började i köket i min tvåa på Reimersholme. Men jag hade starka nätverk från politikertiden och företaget växte snabbt. Efter bara några år hade vi 40-50 medarbetare.
Prime samlade kompetens med starkt driv inom olika områden, flera av dem med kopplingar till Luleå, som exempelvis Niklas Nordström, Markus Gustafsson och Sofia Myrevik. Tidigare ministern Ulrica Messing var en annan tongivande person.
– Prime blev på många sätt en talangfabrik. Många av de som jobbade där har gjort fantastiska karriärer.
Byrån blev lönsam och samlade utmärkelser. 2010 prisades den som bäst i världen första gången. Fyra år senare såldes Prime till en amerikansk branschjätte.
Summan har aldrig blivit helt offentlig men initierade källor menar att det var närmare 200 miljoner och gjorde Carl Fredrik Sammeli förmögen, eftersom han ägde över halva firman.
– Det som är roligt är att Prime i dag är ägd i Sverige igen. Flera av mina gamla kollegor har köpt tillbaka byrån.
Redan några år innan försäljningen hade dock hjulen börjat snurra väl så fort. Arbetsveckorna var stadigt på 80 timmar samtidigt som familjen vuxit till fyra barn. 2011 tog Carl Fredrik och hustrun Marie beslutet att byta livsstil. De lämnade storstadslivet i Stockholm för Sydafrika och ett lägre tempo.
Inledningsvis jobbade han åt Prime med olika projekt, men efter några år bröt han helt och började ägna sig åt egna investeringar och affärsprojekt.
Det tongivande företaget just nu är Bitprop, som investerar i bostäder enligt ett koncept där företaget bygger lägenheter på mark som tillhör sydafrikaner som bor i de fattiga kåkstäderna. Sammeli beskriver det som att Sydafrika är oorganiserat i markfrågor och att man hjälper till med att bland annat skaffa lagfarter.
– Exempelvis kan det vara en svart kvinna som upplåter bakgården av sin mark till att bygga sex lägenheter. Vi hyr ut lägenheterna i tio år, kvinnan får 15 procent av hyresintäkterna och investerarna i projektet får dela på 85 procent. Efter tio år får kvinnan ta över hela klabbet. Det fungerar eftersom det är bostadsbrist, hyrorna är höga och byggkostnaderna förhållandevis låga. Och för kvinnan blir det ett stort ekonomiskt lyft omgående.
Bitprop har i dag 18 anställda och över 200 arbetare som arbetar i byggföretag som underleverantörer. Sedan 2019 har närmare 600 lägenheter byggts. De flesta investerare tillhör Sammelis affärsbekanta i Sverige.
– Det är en win-win för alla. Grunden till att vi startade företaget är att både jag och Marie kände att vi ville göra något för landet, som är otroligt segregerat. Vi ger ofta mycket fattiga, svarta personer en möjlighet att utveckla sin egen fastighet och bli entreprenörer. Det skapar jobb och generationskapital till exakt de som drabbades av apartheid. Dessutom utan att sydafrikanska staten bidrar med en enda krona.
Generellt tycker jag att politiken och staten ska avhålla sig från investeringar
Carl Fredrik Sammeli
Familjen bor i en villa i en mindre ort några mil utanför Kapstaden, i ett område som heter Hout Bay.
Hur ser en vanlig dag i Sydafrika ut?
– Två av barnen bor fortfarande hemma och ska iväg till skolan. Därefter blir det alltid ett gympass och en kaffe på någon kaffebar. Ibland arbetar jag från kontoret inne i staden, och ibland hemifrån. Det blir en del möten också, många av dem online. Eftersom jag inte kan hålla mig från min gamla bransch har familjen även ett svenskt bolag som jag jobbar med, arbetar med krishantering och rådgivning kring tillväxt.
– På kvällen kan det bli att vi grillar och dricker ett gott, lokalt rödvin. Vi gjorde ju flytten för att byta livsstil. Arbetsveckorna är mer normala nu, och i alla fall inte 80 timmar. Sydafrikanerna är fantastiskt härliga, roliga och vill framåt, så vi trivs jättebra.
Familjen reser även en hel del. Minst en månad om året tillbringas i Sverige. Carl Fredriks pappa bor i Luleå, medan hans mamma bor i Stockholm. Maries mamma bor i Halmstad.
Familjen har fyra baser: Sydafrika, Luleå, Halmstad och ett fritidshus i Nynäshamn. Två av sönerna studerar i Sverige.
– Både jag och Marie känner att vi vill tillbringa mer tid i Sverige. Föräldrarna börjar bli äldre och vi vill att våra barn ska bli svenska.
Hur ser relationen till Luleå och Norrbotten ut, förutom besöken?
– De kommer alltid att finnas i bilden. Jag har testat att investera lite här, jag har banken här, min pappa bor här och många barndomsvänner också.
Vad tänker du om planerna på de nya industrisatsningarna i norra Sverige, där det gnisslar betänkligt för dagen?
– Generellt tycker jag att politiken och staten ska avhålla sig från investeringar. Det går aldrig att veta vilken teknik som blir vinnare i framtiden. Bättre att låta näringslivet sköta de frågorna, och i stället fokusera på strukturerna. Förbättra näringslivsklimatet, se till att universitetet är bra och att skolan fungerar. Men det finns en stark nybyggaranda och ren energi här. På sikt är jag optimistisk, satsningarna kommer men de måste få växa av egen kraft.
– Faktum är att Kapstaden är lite som norra Sverige. Lite dystert när jag flyttade i slutet av 80-talet, men helt annan känsla och en enorm mental skillnad nu. Lite som "ojdå, vi är ju också bra".
Affärerna i Sydafrika har faktiskt knutit ihop Carl Fredrik Sammelis Prime-tid med det nuvarande livet och gett honom en oväntad vänskap.
Svensk ambassadör i Sydafrika är den tidigare socialdemokraten Håkan Juholt, som under tio turbulenta månader 2011-2012 var partiledare.
Senare avslöjades att Prime, på uppdrag av Svenskt näringsliv, försökt styra Socialdemokraterna åt höger, vilket av vissa tolkades som att de bidrog till att manövrera ut Juholt.
– Visst är det underhållande? När det blev klart att Juholt skulle komma så ringde jag faktiskt några vänner och beklagade mig; "Måste ni skicka alla politrucker hit"? Men både Niklas Nordström och Ulrica Messing förklarade att de trodde att jag och Juholt skulle passa bra ihop. Och så blev det. Han är en "doer" precis som jag, och då spelar det ingen roll att han kanske är vänstersosse och jag högermoderat. Jag har den största respekt för honom.
Det bar sig inte bättre än att Håkan Juholt frågade om Carl Fredrik Sammeli ville bli Sveriges honorärkonsul, ett ideellt uppdrag som bland annat går ut på att främja handel och ekonomiska samarbeten mellan nationerna.
Bakgrunden, enligt Sammeli, är att den svenska ambassaden ligger i Pretoria, medan Sverige märkt att svenska turister och entreprenörer vill till Kapstaden.
– Ungefär 50 000 svenskar besöker varje år Sydafrika. Tidigare hade en norrman skött både Sveriges och Norges affärer, men nu ville ambassaden öka fokus på Kapstaden, och utan att behöva anställa fler diplomater.
– Först svarade jag nej. Det är egentligen det sista jag behöver. Ett administrativt jobb som dessutom kräver en del ansvar. Men när Håkan ringde tillbaka så ändrade jag mig. Jag ser det som både en ära och en plikt, en möjlighet att betala tillbaka till Sverige där jag haft en fantastisk uppväxt och fått alla möjligheter att lyckas i livet, säger han.
Ett första uppdrag har han redan genomfört, som värd för Sveriges finansminister och riksbankschef i samband med ett G20-möte i februari i år. Förordnandet är på fem år.
Den 24 juli ska konsulatet i Kapstaden invigas. Det blir också Juholts sista uppdrag som ambassadör, han slutar och ersätts av Anna-Karin Eneström.
Hur ser framtiden ut för dig och familjen?
– Dottern har 3,5 år kvar i skolan. Efter det är tanken att vikta mer mot Sverige. Vi får se var barnen hamnar men en lång målbild är att göra Bitprop till ett globalt familjeföretag med verksamhet i hela världen. Men man vet aldrig. Rätt som det är får man barnbarn (skratt).