Nils föräldrar har bestämt sig för att "göra det bästa av det värsta".
Det var haspen på Nils sovrumsdörr som skvallrade om att något inte stod rätt till. På morgonen den 20 oktober 2024 fick Daniel ett samtal från Maria om att det skett en olycka. Det var då han gick upp för trappan i villan i Brändön och såg att haspen fortfarande låg på.
Många år tidigare försågs Nils sovrumsdörr med en hasp för att hans yngre bror inte skulle ta sig in.
– Man hoppades ju att det skulle finnas en annan förklaring till att rummet var tomt, säger Daniel.
Men han och mamma Maria Evertsson anade redan det värsta.
Nu har sju månader passerat sedan tre unga liv släcktes, då bilen de färdades i slungades mot ett träd längs med Brändövägen. Den här veckan skulle Nils ha firat sin student men i hans rum står godisskålen från den 19 oktober fortfarande kvar. Mönstringspappren ligger på sängbordet och sängen är obäddad.
På fredag planerar hans föräldrar, Maria och Daniel, att se hans kamrater springa ut. Sen ska de följa firandet i studentkortegerna i stan.
För att hedra Nils minne har pappa Daniel gjort flera tatueringar, här visar han en av dem.
"Vi vill stärka andra till att våga njuta av livet, och inte hämmas av sorgen, säger Daniel", något Maria instämmer i till 100 procent.
Daniel Sundström, Nils pappa.
Nils sa ofta "det är vad det är", ett uttryck hans föräldrar tagit efter.
– Vi måste acceptera att det här har hänt, vi kan inte få Nils tillbaka. Men det finns en ljus väg och det finns en mörk väg framåt och vi har bestämt oss för att vi väljer den ljusa vägen, säger Maria.
Det är långt ifrån alla dagar som är ljusa, men de är båda fast beslutna om att fortsätta leva varje dag till fullo – för livet, för Nils och hans bröder.
– För oss har det aldrig varit ett alternativ att ge upp, säger Daniel.
Maria och Daniel beskriver Nils som lugn, trygg och självständig.
Nils var en riktig stjärna på sjön. "Där slog han mig på fingrarna, han var lugnet själv", säger pappa Daniel.
Nils på sjön.
Det är många år sedan Daniel och Maria slutade vara ett par men de senaste sju månaderna har de delat den djupaste sorgen, precis som de en gång delade den största glädjen, då de blev föräldrar tillsammans.
– Det har varit otroligt skönt att vi haft varandra att prata med. Det finns ingen lösning, vi kan inte förändra situationen, bara förhålla oss till den. Men trots att vi hanterat sorgen väldigt olika är det skönt att bara kunna prata förutsättningslöst, säger Maria.
Hennes andlighet har varit till stor hjälp för henne. Hon som i sin profession guidat många genom kris och sorg, kastades nu själv ner i en avgrund av smärta.
– Min fysiska relation till Nils har tagit slut, men den emotionella och psykiska relationen fortsätter livet ut, säger hon.
För Daniel är det lite annorlunda. Han förlorade sin bror för tre år sedan och efter det tillbringade han mycket tid ensam i garaget. När Nils dog kände han att han måste göra på ett annat sätt. Alla känslor måste få komma ut.
– Jag ser människor mer nu, jag ser tiden som mer värdefull. Jag försöker ta vara på varje dag så bra det går. Jag omger mig med människor som tycker om mig och vill mig väl. Fokuserar på att försöka må så bra jag kan, och få andra att må bra, säger han.
Många dagar misslyckas han. Men att fortsätta leva på bästa sätt är målet.
– Jag har märkt att om jag gör något roligt, skrattar och mår bra för en stund, så kommer det en "backlash" efteråt, då är sorgen outhärdlig, den känns mer. Det måste vi jobba med och klara av, men det hindrar oss inte från att fortsätta ta för oss av livet, tvärtom.
Jag ser människor mer nu, jag ser tiden som mer värdefull
Daniel Sundström
Nils pappa
Mamma Maria Evertsson håller Nils studentmössa.
Han har också blivit mycket mer öppen i sociala medier.
– Jag delar med mig mycket mer av mitt liv nu, för att visa att jag inte har gett upp. Jag vill inspirera andra till att inte hämmas av sorg, i sorgen kan även glädje ingå, säger Daniel.
Daniel har kvar Nils Cadillac, den har använts till att skjutsa hans vänner till balen.
Nils hade beställt sin studentmössa redan innan olyckan. Insidan av den är nu fylld med klasskamraternas namnteckningar.
Inför studenten har Nils klasskamrater gjort en banderoll även till honom.
Som tack för klassens varma mottagande bestämde sig Maria och Daniel för att ge en gåva till klasskamraterna. Det blev ett studentkit med bland annat en kapsylöppnare till minne av Nils.
Nils klass har gjort en nominering även till honom, han utsågs till "Klassens svärmorsdröm".
Han har märkt att ju öppnare han är, desto lättare blir det för andra att visa omtanke och ge stöd.
– Vi har fått så otroligt mycket kärlek. Alla små saker människor gör för oss, det betyder så mycket. Man blir varm, säger Maria.
Både hon och Daniel vill vara tydliga med att de inte känner ilska, eller lägger skuld på någon för att olyckan inträffade.
– Det som hände var en olycka, oavsett vad som föranledde olyckan. Ingen ville det här, säger Maria.
Det har hänt att hon lämnat radhuset på Björkskatan och kört ut till Brändön, krupit ner i Nils säng och bara suttit i hans rum.
Saknaden är konstant
Maria Evertsson
Nils mamma
– Hans rum hos mig är mer tillrättalagt. Det är som om han finns mer här i byn, säger hon.
Den första låten som gick igång när hon slog på hans playlist var "Till we meet again".
– Jag vet att Nils redan nu har tillgång till oss och jag är helt säker på att vi kommer ses igen, säger Maria.