Gunnar Eklund var med på taklagsfesten 1972 när kopparskrinet murades in i väggen som inte längre finns. Den revs 2002 och skrinet blev liggandes bortglömt hos den byggfirma som utförde renoveringen.
Det har gått drygt två veckor sedan kopparskrinet återbördades till fastighetsägaren Diös. Nu är det dags.
Dagen innan ringde jag till Gunnar Eklund, som var med när skrinet murades in, och frågade om han ville följa med.
– Självklart vill jag det, svarade han.
På väg till Diös kontor går vi igenom Strand för att titta på den vägg där kopparskrinet murades in för drygt 50 år sedan – väggen som inte längre finns.
– Jasså, var det den här väggen? Tänk att jag mindes så fel, konstaterar Gunnar medan vi går vidare till skattkammaren hos Diös.
Vi är lite tidiga och i väntan på att Fredrik Danell ska komma tar vi en kopp kaffe i fikarummet.
Det dröjer inte länge förrän en delegation från Norrbottens museum dyker upp, Nils Harnesk, Karin Tjernström, Anders Nygårds och Ola Norén.
– Jag minns inte om jag bidrog till något innehåll i kapseln, säger Gunnar Eklund när vi väntar på att skrinet ska öppnas. Det var mest folk från Skanska och Valand som lade ner saker.
(skratt) Det kanske var någon som smög in något i sista minuten.
Nils Harnesk
Norrbottens museum
Daniel Sandmark och Karl Pettersson har påbörjat operation skrinöppning.
Det skulle visa sig att han förmodligen har helt rätt.
Vi går in i rummet där skrinet ska öppnas och där står det på ett bord. Fortfarande är större delen av dess innehåll en väl bevarad hemlighet. Intill ligger diverse verktyg som kan komma att behövas när den rejält slutna skattkistans innehåll återigen ska få se dagens ljus.
Det ser nästan ut som ett operationsbord.
Patienten är sövd sedan länge och kirurgen Karl Pettersson gör sig redo. Assisterande kirurg Daniel Sandmark tar ett stadigt grepp om tigersågen och centimeter för centimeter öppnas kistan.
– Vi får hoppas att de inte har lag ner något krut, skojar Gunnar Eklund.
Jobbet med att tillsluta kopparskrinet var rejält utfört. Tur var väl det, innehållet var väl bevarat.
Till slut var den gigantiska konservburken öppnad och innehållet kunde lyftas ut.
Det bryts och böjs och snart ser toppen av skrinet nästan ut som en gammal konservburk.
– Vi öppnar det och häller ut innehållet på bordet i fikarummet, säger kirurg Pettersson.
Hälla ut? En mardröm för en arkivarie. Kan tänka mig att de fyra från museet unisont drog efter andan.
Nåväl, så blev inte fallet. När skrinet väl var öppnat, så pass att innehållet kunde skönjas, flyttades det över till fikarummet och där började Karl Pettersson i sakta mak plocka ut en artefakt i taget.
Vi är alla som barn på julafton. Andäktiga.
Ett efter ett lyftes skrinets innehåll upp på fikabordet.
Snabbt kan vi konstatera att innehållet är intakt. Tidens tand hade inte kommit åt att gnaga det minsta lilla hål på något av de papper som till största del är det som skrinet innehåller.
Alla objekt kanske inte är så spännande men de är ändå en viskning från en tid som flytt:
Fikabordet fylldes snabbt av tidsdokument i mängder.
Efter att såg och tänger gjort sitt jobb såg kapseln mer eller mindre ut som en konservburk och i skrinet låg dokumenten packade som sillar.
Kopar är tungt. Så även papper i mängd.
Karl Pettersson, Fredrik Danell, Nils Harnesk och Gunnar Eklund går igenom papper efter papper.
Här finns dagstidningar. Kuriren, NSD, Norrskensflamman, Piteå-Tidningen, Aftonbladet och Expressen, med flera.
○ En minnesbok från månlandningen 1969 innehållandes bland annat en LP-skiva med originalinspelningar från NASA.
Kjell Isaksson och namnen Uppling var dragplåster till den ungdomskväll som anordnades i Valand city.
○ Inbjudningskort till den ungdomskväll som hölls den januari 1972 där stavhopparen Kjell Isaksson och fotbollsmålvakten Kjell Uppling medverkade. Talongen berättigade även till en varmkorv och en Festis.
Några av företagen finns fortfarande kvar.
○ En karta över centrala Luleå omgärdad av annonser från företag varav några faktiskt finns kvar.
○ En resebroschyr som lockar med solresor. Vad sägs om en resa till Algarve-kusten för 265 kronor?
○ Tidningen "Nyheter från Sovjetunionen" som gavs ut i Sverige av Sovjetunionens ambassad mellan åren 1944–1990.
○ Många dokument relaterade till fastigheten Valand City samt fotografier på arbetare och hus.
○ Diverse tidningsurklipp om "Svenska händelser" och "aktuella världshändelser"
○ En nota från Stadshotellet daterad den 15 december 1971. En öl kostade 3 kronor och 85 öre.
○ Telefonkatalogen över Luleå från 1972. Här återfanns nummer till mor- och farföräldrar, föräldrar och Gunnar Eklunds, så klart.
○ Systembolagets prislista. En flaska Bordeaux fick man för 10 kronor och 50 öre. För en flaska champagne fick man hosta upp hela 42 kronor och brännvin 58,50.
○ Penning- och nummerlotter.
○ Frimärken, gamla mynt och sedlar.
Mynt i alla de valörer som var aktuella 1972.
Tidskapseln innehöll mängder av fotografier både från tiden före men även under bygget av Valand City.
Fotografier, tidningar och broschyrer.
Det var billigare förr. Det visar denna nota från Luleå Stadshotell daterad 15 december 1971.
Undrar om det var någon vinst bland dessa lotter?
Frimärken och sedlar från tidigt 1970-tal.
○ En bild på ett hus som stod på tomten där Valand City senare skulle stå.
– Det här huset revs. De brände ner det på natten och dagen efter skyfflades det bort, berättar Gunnar Eklund.
Samt mycket, mycket mer.
Kontraster från en tid som flytt – porr och propaganda.
Ett otummat exemplar av herrtidningen FIB-aktuellt återfanns lite överraskande.
Och så kom då det där som någon förmodligen hade smugit in i sista sekund – porrgömman.
Inbäddad mellan försäkringspapper och andra trycksaker återfanns en FIB-aktuellt från 1971. Fyndet säger en del om tiden som var då – och det var en annan. Jag drar mig till minnes när jag som liten gosse besökte en av Luleås frisörsalonger. Det var drop-in och herrarna som satt och väntade bläddrade förstrött i dessa herrtidningar, som låg utspridda över bordet. Jag var nog nyfiken men vågade inte titta, pappa var ju med. Men nog verkade det vara intressanta artiklar, minsann.
Så var det då. I dag helt otänkbart. Finns det ens tryckta herrtidningar längre?
Bordet börjar bli fullt men fortfarande finns det dokument kvar i skrinet.
Tömningen av skrinet fortsätter och till slut är hela fikabordet fyllt med dokument från en tid som flytt.
Det finns ingen möjlighet att gå igenom allt material på plats, det lämnar vi till proffsen. Innehållet flyttas från ett glänsande kopparskrin ner i två tråkbruna flyttkartonger för vidare transport till museet. Varje objekt ska fotograferas.
Efteråt tackar Gunnar för att han fick följa med.
Det här var häftigt! Det trodde jag inte att jag skulle få vara med om.
Gunnar Eklund
Projekteringsledare när Valand City byggdes
Vad som händer med innehållet sedan är oklart. Kanske hamnar det i museets samlingar eller ställs ut i en monter så att allmänheten kan beskåda.
Gunnar Eklund har sin åsikt klar – han tycker att det ska muras in igen med tillägg från vår tid.
– Egentligen ska ju en sådan här tidskapsel öppnas när huset rivs.
Kanske ändå att det är det bästa alternativet, att skatten får en ny plats i en vägg som inte kommer att rivas förrän hela rasket ska bort.
Och då innehållandes några tidningar som berättar om en jakt på en försvunnen skatt som hittades, glömdes bort i 20 år och hittades igen. För att sedan gömmas och glömmas igen.
Fortsättning följer – förmodligen. Men den skrivs inte av mig.